Anderssons blogg

Det är aldrig för sent.

Det handlar mest om träning och motion, men även andra fritidsaktiviteter kan slinka in. När det gäller träning så ger bloggen mig en anledning att i huvudet repetera det vi gick igenom på det senaste träningspasset.
Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Den ska absolut inte ses som någon instruktionsbok, för det kommer att finnas fel och brister i beskrivningarna.

söndag 16 oktober 2011

Två sätt att komma ur mount

Vi gick igenom två sätt att komma ur mount. Det första sättet var lite enklare. Om han sitter gränsle över en och med händerna i mattan på ömse sidor så kan man prova med att haka i underifrån med höger armveck och dra in hans arm mot bröstet. Därefter kunde man försöka svepa honom. Men tyvärr minns jag inte åt vilket håll. Förmodligen åt samma håll som armen man håller in.

Den andra varianten var att ta sig från mount till helgard genom att sätta vänster hand på hans höft och höger hand på hans knä på samma ben och därefter med sitt eget knä försöka komma in under hans skenben för att komma ur hans mount. När man kommit så långt så kunde man på något sätt knixa med höften eller göra räkan för att skapa utrymme att han hamnar ens helgard.

onsdag 12 oktober 2011

Ett par gi-strypningar och ett svep

Denna gång blev det några tekniker som var helt inriktade på att man skulle ha gi. Så det börjar väl vara dags att skaffa en vid det här laget.

Han sitter på knäna och befinner sig i ens helgard. Den första gi-strypningen gick ut på att man med sin vänstra hand fattar tag i kragen under hans vänstra öra, dvs diagonalt, och drar honom mot sig, och därefter ska man ta den andra handen och trä den över hans nacken och in i armvecket. Då kan man lyckas få en strypning om underarmen är under hans haka, mot struphuvudet.

Motdraget var att man skulle ta tag i den armbåge som kommer över nacken och trycka den över huvudet och krypa ut.

Om han försöker med det motdraget så kan man snabbt försöka fatta tag i den inre kragen eller tyget på axeln och i stället göra en s.k. saxstrypning. En sån gör man genom att, när man har fått tag i kragen på ömse sidor, så drar man honom till sig och därmed så ökas trycket på hans struphuvud. Man ska alltså undvika att dra ut armarna eftersom de är svagare.

Det andra man kunde göra när han försöker komma ur gi-strypningen, är att försöka svepa honom. Den här övningen hann vi inte öva så mycket. Den började med att man trycker hans huvud under armhålan, precis som i den första gi-strypningen. Sedan skulle man trycka in hans arm med den lediga armen eller åtminstone hålla i ärmen, lossa helgarden om man inte redan gjort det, och försöka vinkla ut sig åt samma sida som den hand man håller honom i kragen med, och sätta samma sidas knä mot hans mage, dra honom till sig och sedan trycka på med knät och vända honom åt den andra sidan.

Passet avslutades med sparring från knästående i den andres helgard. Målet för den knästående var att komma förbi, och den i helgard att komma i överläge. Jag förstod aldrig hur jag skulle göra för att komma förbi helgarden, så det funderade jag på efteråt. Naturligtvis skulle man använda den där tekniken som de lärde ut på det allra första BJJ-passet som jag gick på, nämligen att man skulle resa sig, och sen ta ett steg bakåt och trycka ner ena benet för att sedan med hans vad på axeln bara trycka mot honom och därefter komma runt. Någon annan teknik kom jag inte på.

söndag 9 oktober 2011

Fjärilssvep och motdrag

I torsdags var det genomgång av s.k. butterfly sweep, som jag översätter till fjärilssvep, samt dess motdrag.

Utgångspunkten är att man av någon anledning har hamnat sittande i skräddarställning mellan hans ben. Han sitter på sina knän. Härifrån ska man alltså svepa honom som sitter på knäna. Om man vill svepa åt vänster så ska man lägga höger arm om hans rygg och ta tag i hans gi, alternativt ta tag i armhålan tvärs över ryggen om man når eller kanske haka i sidan av hans hals och samtidigt trycka sig mot hans axel på samma sida. Samtidigt har man flyttat in sitt högra ben och hakar i utsidan av hans, och flyttar även på höften. Därefter kan man hålla in hans arm och trycka åt sidan, och se till att hamna i sidokontroll, men helst i mount. Siktar man på att hamna i mount så är risken att man fastnar i hans halvgard.

Blir man själv utsatt för denna teknik så kan man försöka böja ner huvudet och trycka honom ifrån sig. Naturligtvis viker man ut sitt ben åt det håll som han vill svepa en. På något sätt ska man sedan ta tag i hans ben och diagonalt motsatta arm eller axel och sedan på ta tag i och snurra honom och till slut har man hamnat i sidokontroll.

Från sidokontroll till två olika armlås

Denna gång var utgångspunkten att komma från sidokontroll till armlås, två varianter. En relativt grundläggande och en rätt avancerad, med många moment.

Den enklare varianten av armlås var att man ligger i sidokontroll med vänster arm under hans huvud och höger under hans armhåla. Därefter lossar man greppet och vrider upp sig så att man har sin högra sida mot hans mage och så tar man snabbt, med sin vänstra hand tag i hans handled och kopplar tag i sin egen handled med den hand som fortfarande ligger under hans armhåla. Då är hans vänsterhand säkrad, med ovandelen mot mattan, ens egen vänsterhand håller i hans handled och högerhanden håller om ens vänstra handled. Sista draget är att samtidigt som man håller nere hans hand mot mattan, för den nedåt mot hans höft. Då klappar han förhoppningsvis ur.

Den mera komplexa varianten minns jag bara fragment från, så det är ju typiskt bra att skriva ner det hela precis efter träningen. Jag gör ändå ett försök. Målet var alltså att med hans arm fixerad mellan ens ben och mot ens bröst, ska avsluta genom att lyfta på höften så att armleden böjs bakåt. Men det var flera moment innan man kunde komma till den avslutningen. På något sätt skulle man hamna knästående med hans huvud mellan ens ben och trycka med axeln på den arm som man ska avsluta med. Och hur man kom till den positionen minns jag inte. Något moment var också att man skulle resa sig för att byta position.

måndag 3 oktober 2011

Från helgard till armlås eller svep från helgard till mount

I torsdags var det genomgång av två varianter med samma utgångspunkt. Utgångspunkten är att den andre sitter i ens helgard. Därifrån är tanken att man ska komma till armlås eller svepa till mount, beroende på hur motståndet ser ut.

Första momentet är att man med sin vänstra arm går under hans motstående och fattar tag i hans vänstra överarm (diagonalt) samtidigt som man tar tag med den andra handen i samma arm och rycker loss den armen och drar hans arm över ens vänstra axel. Det underlättar man genom att ge ett motsvarande tryck över ryggen med helgarden, för då kommer han loss lättare. Sedan fortsätter man med att ta tag i hans högra armhåla, tvärs över hans rygg med hjälp av ens högra hand. Når man inte så får man ta tag i halsen i stället.

När man har skaffat kontroll över hans vänstra arm så kan man lossa på helgarden och ta spjärn med den högra foten mot hans höft samtidigt som man svingar upp vänster ben vinkelrätt över hans rygg för att hålla honom nere. När man tar spjärn mot hans höft så är målet att komma ut med ens egen höft så att armen som man fortfarande håller fast, ligger rakt längs bröstet. När man har tryckt till med foten mot hans höft så kan man lossa sin högerhand och trycka till huvudet så att man kan svinga över sitt högerben och sedan klämma åt hans arm. Därefter blir avslutet att man lyfter på höften och böjer hans armbågsled åt fel håll så att han klappar ur.

Om man inte skulle lyckas med att svinga över huvudet med högerbenet så kan man i stället försöka sig på ett svep. Så i stället för att svinga över högerbenet över hans huvud, så lossar man greppet om armen och krokar i hans högra knäveck (ens vänstra sida) inifrån, samtidigt som man med stora cirkulära rörelser med det andra benet, försöker att bryta balansen. Till slut så rullar man runt och kommer till mount. På något sätt. Här har jag säkert missat någon detalj.

torsdag 29 september 2011

Bridge: maskar; BJJ: En öppning av helgard

Bridge
Måndagens övningar på bridgekursen gick ut på att vi skulle lära oss maska. En mask kan en spelförare dra när han t.ex. sitter med EDkn på bordet och spelar från sin egen hand. Har han tur så sitter kungen till vänster, och då kan han lägga ett lågt kort och sedan ta för damen eller knekten, när kungen kommer ut från vänster så tar han den med esset. Sitter kungen till höger så förloras spelet oavsett. Sedan finns det tydligen varianter med dubbelmaskar också, där det är två luckor i den översta sekvensen.

BJJ
På tisdagen blev det äntligen dags för BJJ igen. De gick igenom en teknik som handlade om att man skulle öppna en helgard genom att resa sig upp, och därefter komma in i sidokontroll och till slut komma upp i mount, gränsle.

Utgångspunkten är att man sitter i hans helgard. Han ligger ner och själv sitter man på knä. Har han gi så håller man ett stadigt grepp om ena kanten mitt på bröstet med höger hand och den vänster hand håller i byxbenet. Utan gi håller man med båda händerna mot undersidan av bröstet. Man försöker helst komma nästan under rumpan på honom med knäna och inga tår i mattan, och i och med att vänster hand håller i hans byxben, så är det hans ben på den högra sidan som ska bryta hans gard. Nu reser man sig upp genom att vika ut vänster ben lite åt sidan och sätta i tårna samtidigt som man kliver upp med höger ben och snabbt därefter tar ett kliv bakåt och så trycker man med höger hand på hans ben.

Nu är alltså helgarden i stort sett löst. Man släpper byxbenet med vänsterhanden, sätter sig sen, fortfarande med höger knä upprätt, så att man har kontroll på hans ben, men man ska också svinga upp hans andra ben på axeln, så att knävecket är nedanför axeln. Därefter kan man luta sig kraftigt framåt och därmed pressa benet man har mot axeln rakt mot honom, från utsidan kan man ta tag i hans krage vid axeln med vänsterhande för att få mera kraft, annars håller man den armen nära hans höft och greppar om magen på hans vänstra sida. Det andra benet åker då "automatiskt" upp, och fångar man upp med den andra armen, fortfarande ovanför hans knäveck.

Fortfarande med tryck mot benen kan man sedan på något sätt svinga över hans ben man har på vänster axel så att man kommer i sidokontroll med vänster arm under hans nacke men ovanför axeln, och höger hand möter upp under hans andra armhåla.

Från sidokontroll vill man komma över i mount dvs. sitta gränsle på hans mage, och det gör man genom att hålla sig tätt med knäna mot armhåla och höft, samtidigt som man behåller greppet om hans hals, gärna så att axeln trycker på hans haka. På något sätt skulle man sedan försöka kliva upp med benet man har mot hans höft, och sätta ner knät mot hans mage och glida över så att man hamnar gränsle. Noga är att inte för tidigt hamna med foten mellan hans ben, utan haka fast den på utsidan av hans lår och sedan snabbt komma över, för annars hamnar man lätt i hans halvgard.

måndag 19 september 2011

Fortsättningskurs i bridge

Jag har länge tänkt på det, nämligen att det vore kul att återuppta bridgen igen. Senast jag spelade var ju i gymnasiet, men därefter har det varit många års uppehåll, så nu blir det en kurs för att komma igång igen. Äntligen får man spela lite sällskapsspel, om än rätt så seriöst jämförelsevis. Det är i alla fall något som jag har saknat länge.

Det blev en repetition av de vanligaste öppningsbuden denna gång. 1 i färg och även alla svaga spärröppningar, men även den starka öppningen i 2 kl. Alltså: Öppnar man med 1 i färg så lovar man fyrkortsfärg och minst 12 hp (honnörspoäng), som räknas enligt Ä=4, K=3, D=2 och Kn=1. 1 sang betyder att man har en jämn hand med minst 2 kort i varje färg och 15 till 17 hp. Öppnar man med 2 kl så ska partnern svara med 2 ru vilket inte visar något alls, varefter budgivningen fortsätter med att den som öppnar ska visa vad han har, men minst 22 hp ska han ha.

Svaga spärröppningar: 2 ru, 2 hj, 2 sp betyder 10 till 11 hp och minst 6-kortsfärg. 3 kl, 3 ru, 3 hj och 3 sp betyder 7-kortsfärg och minst 2 topphonnörer i den färgen. 4 kl, 4 ru, 4 hj och 4 sp betyder 8-kortsfärg med minst 2 topphonnörer.

2 sang betyder 20 till 21 honnörspoäng.

Sedan berättade kursledaren om de olika markeringarna i spelföringen. 1-3-5-regeln var lite ny för mig, den innebär att när man spelar ut så tar man antingen första kortet i en sekvens, eller tredje kortet om man drar för en fyrkortsfärg, eller det femte kortet från en femkortsfärg utan sekvens i toppen. För har man sekvens, så tar man översta kortet i den sekvensen.

Om man öppnar med 1 NT och får svaret 2 NT så betyder det "stopp", svaret 2 kl är högfärgsfråga om vilken fyrkorts högfärg man har, och 3 NT är slutbud.

Malmömarkeringen är en längdmarkering i spelförarens färg, på något sätt. Det finns väl tillfälle att lära sig den senare.

Annars så var ju stämningen i lokalen ungefär densamma som när jag spelade för länge sen. Lite inrökt, även om de har den goda smaken att ha rökfritt där. Nu får jag läsa på i kurslitteraturen helt enkelt.

Och svinkoppan vill inte riktigt ge med sig. Surt! Det blir "träning" i morgon ändå, men utan att delta. Alltid fastnar väl något.