Det är aldrig för sent.

Det handlar mest om träning och motion, men även andra fritidsaktiviteter kan slinka in. När det gäller träning så ger bloggen mig en anledning att i huvudet repetera det vi gick igenom på det senaste träningspasset.
Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Den ska absolut inte ses som någon instruktionsbok, för det kommer att finnas fel och brister i beskrivningarna.

måndag 29 november 2010

Svinkoppor och att ta sig runt från halvgard till side bl.a.

Nu blir det uppehåll med MMA-träningen. I fredags upptäckte jag en äcklig svinkoppa på låret. Hoppas den inte sprider sig...

På passet i onsdags fick vi öva tre nya tekniker, och innan dess var det ett par teknikinriktade uppvärmningsövningar.

Den första uppvärmningsövningen var att den ene skulle vara i den andres helgard. Sen skulle han resa sig upp samtidigt som den andre försöker behålla helgarden. Väl uppe så skulle han skjuta ifrån ena benet med båda händerna, snett ner, och då lossnar förhoppningsvis helgarden.

Den andra uppvärmningsövningen var att den ene skulle göra ett shooto-insteg och greppa om båda låren och sen vika omkull den andre. Utgångspunkten var inside control, dvs den andre har sina armar utanför den andres. Den ene, han som ska göra insteget, började med grepp om nacken. Man skulle också känna efter var man har vikten och gå fram och tillbaka och åt sidorna.

Vi fick också öva på tre tekniker. Två handlade om hur man kan gå vidare när man befinner sig i träningspartnerns halvgard, och en var situationen den omvända.

I den första tekniken som de gick igenom så befinner man sig i den andres halvgard. Härifrån så skulle man komma över på den sida där benet är fritt. Hur man skulle ha kontroll på den andres armar minns jag inte riktigt, men om man ändå lägger sig på sidan så borde man ju se till att hålla koll på armen diagonalt över. När man väl kommit över på sidan och har kontroll på armen, så bör man trycka in sitt fria knä i hans höft så att man kan få kraft att vrida sig loss ur hans halvgard. Alternativt så kunde man trycka med foten på hans lår så att man kommer loss. Men här känner jag att jag inte riktigt har koll på vad han kan göra. I något moment av tekniken finns risk för att han tar över och vänder på en i stället för att man själv kan ta sig runt. Det är förmodligen just när man ska försöka ta sig över på sidan.

Den andra tekniken kallades något med capoeira. Hur som helst så gick den ut på att man skulle försöka komma loss ur halvgarden med sitt knä, för att därefter försöka sätta ner det samtidigt som man håller kontroll på hans arm diagonalt över. Sen skulle man på något sätt svinga över det fria benet till andra sidan, för att komma i sidoposition.

I den sista tekniken som de gick igenom var situationen den omvända. Den andre befinner sig i ens halvgard och man vill komma vidare. Här kunde man alltså ta ett grepp över ryggen om magen och sen krama åt och rulla runt över sin egen rygg för att sen komma i sidoposition.

måndag 22 november 2010

Boxningsövningar

Den här gången blev det inte genomgång av något nytt, utan vi körde några boxningsövningar - "ping-pong-boxning". Den ene gör en slagsekvens med lätta, men tekniskt korrekta slag. Sen gör den andre likadant och då får man öva garden.

Det hela avslutades med stående brottning fram till nertagningar. Så intensiteten hamnade väl på medel till slut.

torsdag 18 november 2010

Tre sätt att ta sig ur ett underläge när den andre ligger i ens halvgard

Igår gick de igenom tre sätt att ta sig ur ett underläge där den andre ligger i ens halvgard.

Alla tre sätten hade samma utgångsposition och inledande teknik. Den gick ut på att man skulle sträcka ut hans ben så att han kommer upp lite, sen ska man ta tag i hans armhålor och göra en ansats till en räka, så att man kommer in under honom. Halvgarden gör man fördelaktigast genom att hålla det yttre benets fot mellan partnerns ben och sen hjälpa till med det inre benet och haka fast det med vristen. Svårt att beskriva. Poängen var att man får lite större rörelsefrihet.

När man har vridit in sig så mycket att man har sitt öra ungefär vid hans navel så kan man greppa om hans fot med sin övre fria arm och den undre går in under hans skenben. Sen får man jobba fast sitt grepp. Därefter skulle man kanske dra ihop halvgarden så att man lättare kan vända på honom och helst komma in i side.

Om man däremot inte lyckas få tag i hans ben för att han sträcker ut det, så finns ett par andra alternativ. Ett är att bara glida ut. Det går bäst om man har sin yttre fot i mattan när man är i halvgarden, som jag försökte beskriva ovan.

Dock, om han får in en underhook i ens armhåla så går inte det, men då gick de igenom två andra alternativ. "Luftgitarren" som går ut på att man tar stöd med armen som är mot mattan, slappnar av i den fasthållna axeln och sen snabbt försöker vrida sig bort och ur greppet.

Den andra utvägen var att ta tag i hans hand och sedan drar man sig själv under honom och målet är att bryta balansen och snurra runt, så att man kommer in i side.

Det blev en del sparring på slutet, och jag tog ut mig rejält, så mycket att jag inte fick mycket sömn natten där på.

måndag 15 november 2010

Ingen träning idag

Jag har hållit i och verkligen försökt gå varje gång, tre gånger i veckan, men idag kände jag alltför mycket värk och ömmande skrapmärken för att vilja ge mig av till träningen. Jag får helt enkelt ta nya tag på onsdag, men redan i morgon blir det ett träningspass - cirkelträning i vatten på badhuset.

Kanske borde jag ha tagit det lugnt igår, då jag gick på body pump, men jag kunde inte låta bli. Trots ett uppehåll på nära 1½ månad, så gick det otroligt bra. Jag hade knappt några problem med att använda mina vanliga vikter på stången. Det enda jag hade problem med var ena axeln som det har hänt något med, men som verkar gå över så sakteliga.

lördag 13 november 2010

Sparring

Den här gången var det mest sparring. Jag körde submission wrestling, men de flesta andra körde MMA. Skönt att jag tog mig iväg i alla fall. Det var nära att jag hoppade över dagens pass.

Jag fick några bra tips i alla fall. Som jag har skrivit förut så är det många gånger så att det är någon knix i teknikerna som de står och faller med. Bara en sån sak som att sätta knät på magen kan ju tyckas enkel, men då gäller det att verkligen borra ner knät i naveln och samtidigt sträcka ut benet så att all ens tyngd går ner i knät och magen.

Sen fick jag veta att jag var nära att lyckas med en omvänd triangel, men i stället för att låsa benen med smalbenet i ena knävecket så sträckte jag ut benen.

Men kul var det i alla fall.

Två shooto-insteg, att sätta en triangel, att ta sig ur halvgard och att liggande ta ner den andre

I onsdags blev det flera tekniker som var nya för mig den här gången. Den mest avancerade som krävde flest moment var den att sätta en triangel.

Så jag försöker börja med triangeln. Utgångsläget var att man själv ligger ner och partnern befinner sig i ens helgard, böjd ner mot magen. Nu är alltså målet att få till en strypning med hjälp av benen. Så vitt jag minns var momenten sådana att man skulle börja med att försöka räka ut, och med det översta knät trycka undan hans arm samtidigt som man har kontroll på den andra armen på något sätt. Sedan glider man snabbt tillbaka in och svingar upp sitt ben, och lägger det på hans axel och tar tag om den med armen. Nu skulle man på något sätt få upp det andra benet så att man kan låsa fast smalbenet på det första benet i det andra benets knäveck. Sen var det bara att knipa åt. Fast det känns som att jag har missat flera viktiga detaljer här.

Som uppvärmningsövning kallas Shooto-instegen tydligen "Duck walks". Utgångspunkten är att man står på armlängds avstånd från varandra och i fighting stance. Man tar steget med den främre foten och ser till att tårna hamnar bakom hälen på hans främre fot, sen trycker man ner knät mot mattan och tar tag om låren och trycker omkull.

Den andra varianten var att man tar insteget på utsidan om hans bakre ben, och då skulle man hålla om bara det närmsta benet, och på något sätt vrida sig runt. Den här varianten övade jag inte så mycket på, så jag fick inte till den. Men det blir väl fler tillfällen.

Sen var det någon variant med att man skulle ta sig ur halvgard. De viktigaste punkterna här är att man ska få in sin fot helst under hans bak och samtidigt hålla sig mot med hela kroppen. Men om man inte lyckas ha koll på hans armar, så går det inte. Och det fick jag inte riktigt kläm på. Här skulle man alltså använda axel och armar för att trycka mot hakan åt ena sidan, och när man kom loss från halvgarden skulle man på något sätt byta till andra sidan.

Den sista tekniken var att man ligger ner och den andre står upp mitt emot. Då kan man föra in sina ben mellan hans, ta det bortre benet och korsa det över hans lår/knäveck, och sedan fälla honom. När han är nere på knä så är han i benlås. Böjer man sig då fram och tar tag runt om honom och pressar på så klappar han nog ur, ifall man har fått in sitt smalben i hans knäveck.

tisdag 9 november 2010

Två sorters kast

Det gör fortfarande lite ont i axeln, men det är nog bara en mindre sträckning. Så igår blev det träning igen.

Den här gången gick vi igenom två sorters kast. Den ena heter brandmanskast eller så, och den andra var ett kast över axeln.

Brandmanskastet kan man ta till om man är stående och har grepp om den andres armbåge och den andra armen under hans andra arm. När han ska sträcka sig och försöka koppla grepp om ryggen så tar man tag i den armen och dyker in under den armen och krokar i hans ben på samma sida och sätter sig på knä med pannan i mattan. Då följer han med ner i mattan. Sen gäller det att lyfta blicken och ta sig över i side-position, eller ligga tvärs över honom med grepp under hans nacke och arm på motsatt sida. Exakt hur utgångspositionen för den här tekniken var fick jag inte riktigt kläm på. Jag tror att man behöver ha sin egen arm över hans, den som man vill ta tag i.

Det andra kastet kunde man ta till när man står med handen om nacken och den andra handen på hans armbåge. Här gäller det att med båda händerna kvickt ta tag i den arm man håller armbågen med och vrida sig helt om samtidigt som man sätter sig på knä och dyker ner med huvudet i mattan. Då kommer han att ren av flyga över axeln. Det viktiga när man kommer ner på mattan är att man har kontroll på hans axel också. Då har man kontroll på armen.

Passet innehöll också en del styrke- och konditionsövningar. Jag tog ut mig rätt ordentligt, även om axeln satte lite begränsningar.

Vad komplext det här är, särskilt om man ska kombinera med slag också. Och jobbigt. Och kul!

lördag 6 november 2010

"Vila"

Jag hoppade över MMA-träningen idag, för jag kände att det har hänt något med min axel. Förhoppningsvis är det inte allvarligt. Så det fick bli en liten löparrunda i stället, en variant av den vanliga rundan, 7,8 km.

torsdag 4 november 2010

Två sätt att ta sig ur halvgard, ett sätt att nå stryptag när partnern räkar ur

Den här gången blev det lite mer avancerade övningar. Vi gick igenom två sätt att ta sig ur en halvgard och ett sätt att komma till avslut när partnern försöker räka ur (hittade ingen bra länk).

Räkan är alltså ett sätt att ta sig ut ur ett underläge, escape,och som ofta har dykt upp som uppvärmningsövning. Som uppvärmningsövning börjar den med att man ligger på rygg, sedan vrider man sig upp på sidan, sätter det övre benet bakom det andra och skjuter ifrån samtidigt som man skjuter rygg och slår armarna mot knäna. Därefter vrider man över till den andra sidan och gör likadant.

Ett sätt att ta sig ur en halvgard var att resa sig upp på tå och sen ta den fria foten att kroka i det närmsta benet. Då ska man kunna dra sig ur halvgarden och antingen komma upp i mount, sittandes gränsle över den andre, eller så ligger man på sidan. Helst ska man kunna byta greppet man har om huvud och arm också, så att man kommer rätt. Tyvärr fick jag inte kläm på det där. Kanske är det inte så noga, men på något sätt skulle man byta grepp så att man greppar under den andra axeln.

Det andra sättet var när benet var mera låst. Då kunde man resa sig på tå och sen försöka byta sida på det fria benet. Man riskerar då att den andre rullar runt en. Detta var lite svårare.

Om han har fått in en halvgard som är högt upp på benet, så att man inte kan ta sig ur på det sättet så kan man sträva efter att sätta upp knät på benet som han håller fast och sen ta hjälp av den andra foten för att klänga sig lös.

Sen fanns det en väg till stryptag i armvecket när han försöker räka sig ut. Man kan vara i halvgard också tror jag, så det fria benet kan man sätta ut. Just när han ska räka ur så skulle man snabbt komma in med armen under hans undre armhåla och handen bakom hans huvud, så att man kan ta tag i den med den andra handen. Här har jag ingen koll längre. Hoppas de går igenom den här tekniken igen.

Ja det var väl vad jag kommer ihåg. Hoppas det blir repetition på det här, för det är flera viktiga detaljer som saknas.

tisdag 2 november 2010

Nybörjare MMA: Repetition av slag och double legs

Den här gången var det repetition av slag. Främst jabb och cross i praktiken för mig. Så det var inte så mycket ny teknik, utan mera sparring och övning. Fast det var tillräckligt svårt ändå. Det är inte lätt att få in slag på ett bra sätt, när man samtidigt ska tänka på att hålla upp garden hela tiden, vrida upp axeln samtidigt som man slår slaget.

Samma sak när man parerar slag.

En intressant kombination var att kombinera slag och försök att ta ner partnern. Mycket svårt tycker jag. Ena sättet var att när partnern kommer med sin jabb, så går man ner utanför den och sedan in mot hans sida och kopplar grepp om båda hans lår och trycker omkull. Det andra sättet var att finta med en jabb och en cross eller om det var en krok och sen gå ner och koppla greppet. "Double legs" tror jag den här nertagningstekniken heter. Den gick de igenom förra veckan.

Passet avslutades med ett par fysövningar. Den ena var att man hade en tjock mits och så skulle den andre slå på den så hårt och så intensivt som möjligt och växla mellan att stå på knäna eller fötterna. Slagen skulle kännas igenom för den andre. Den andra var att den ena skulle trycka ner partnern med hjälp av en double legs och sedan slå på honom medan han tog sig upp, och sen om igen. Vansinnigt jobbigt.

söndag 31 oktober 2010

Nybörjare MMA: Grundläggande boxning

Egentligen skulle jag ha varit på ölprovning med vänner, men förkylningarna slog till, så det blev inget med det. Lika bra att ge sig iväg till träningen.

Den här gången var det genomgång av grundläggande boxning. Det var jabb, cross, krokar och uppercut. Jabb och cross är fullängdsslag, medan krokar och uppercut sker på närmare håll.

Vid boxning skulle man ha sin främre fot rakt fram, dvs vänster fot om man är högerhänt, och den bakre foten snett utåt. När man rör sig runt, så skulle man skjuta ifrån så att man hela tiden är stadig. Man skulle också hela tiden ha lätt böjda ben, och gärna gunga lite på dem så att man hela tiden håller dem lätt böjda.

Slagen går diagonalt. När man övar så kan man tänka sig att de träffar hakan och sedan går förbi. Sen kan man tänka sig att det är med pek- och långfingrens knogar, då är det lättare att hålla handen rätt. Hakan måste man försöka hålla ner mot bröstet och även skydda med axeln med den arm man slår.

Jabben slår man från samma sida som den främre foten, mycket för att mäta avståndet till partnern. Cross slår man från den andra sidan. Vid en cross så vrider man på foten och därmed kroppen för att få in mer kraft i slaget.

Krokar och uppercut slår man från nära håll, och man tar inte sats, för då signalerar man för partnern vad som är på gång. Och på nära håll är det anfall som gäller, krokar och uppercut hela tiden, annars ska man backa ut.

Vi hade sparring också, med både brottning och boxning. Nu börjar jag få in ansatser till tekniker vi har gått igenom åtminstone, så detta börjar arta sig.

torsdag 28 oktober 2010

Den här gången var det lite mer komplicerade tekniker, som jag hade lite svårt att få in. Mycket beror väl på att det är lite si och så med uthålligheten.

Tekniken vi gick igenom var alltså ett sätt att få partnern att ge sig när man själv sitter i mount. Mount är när man själv sitter gränsle över partnerns mage, med benen tätt tryckta mot hans sidor.

I många tekniker kan man lätt tro att man har förstått principen, men det är alltid någon knix som man ska göra för att lyckas med dem. Eller så försöker man göra tekniken lite för långsamt för att rörelsen ska kunna bli naturlig.

Nåja. Från mount så gick den här tekniken ut på att man skulle få tag i partnerns ena arm genom att gå högt upp med knäna helst mot hans axel på den den sidan som han har armen man vill få tag i. Förhoppningsvis har man fått tag i den armen så att man kan dra den mellan hans andra axel och huvud, men det orkar man antagligen inte bara genom att använda händerna, utan då gäller det att trycka på med magen rent av och lägga hela sin tyngd mot så att armen hamnar dit man vill. För då kan man med sin andra arm, mitt emot partnerns, och föra in den under hans huvud och möta upp och få tag i handleden på partnerns arm som man just har fått tag i. Sedan skulle man snabbt förstärka det greppet med att ta tag i sin handled med den fria handen. Det greppet har ett namn som jag har glömt, och det kommer igen i många tekniker. Något med square kanske?

Efter den positionen fanns det två utvägar. Den ena var att man vrider över partnern på sidan, åt samma håll som man vred över armen och samtidigt håller kontroll på hans fria arm genom att köra in knät så mycket som möjligt i hans armhåla. Då kan man med det andra lyfta det ovanför hans huvud. Då får man hans arm mellan sina ben. Benen klämmer man åt samtidigt som man rätar ut sig bakåt och lyfter på höften. Där klappar han nog ur.

Den andra utgången var ett stryptag, choke. Man håller hela tiden fast hans arm men rullar med honom åt andra hållet så att man hamnar på rygg under honom. Samtidigt ser man till att ens fötter aktivt håller isär hans lår och definitivt inte krokar i varandra. Här har man fortfarande kontroll på hans ena arm, men när man väl rullat över så lossar man det greppet på något sätt för att sedan kunna ta ett strypgrepp, med hans haka ovanför armvecket. När man har kommit så långt och helst fått tag i sin egen axel så kan man till slut släppa kontrollen över armen och öka effekten i strypgreppet genom att gå in mellan sig själv och hans bakhuvud. Man ska också trycka på med sitt eget huvud, kanske andas in för att öka pressen ytterligare. Där klappar han nog ur.

Om man inte får upp hans haka över armvecket så kunde man ta den andra armen på motsvarande sätt tvärs över hans ansikte och lyfta på det så att hakan kommer upp.

Frågan är när man får in någon av de här teknikerna. Ofta kör jag slut på mig själv, plus att det är lite svårt att se öppningarna till olika tekniker.

Nu på lördag blir det ingen träning, utan ölprovning med trevligt sällskap. Det är också intressant och kul, men på ett annat sätt.

onsdag 27 oktober 2010

Nybörjare MMA: Shooto-insteg

På måndagen var det mycket sparring, men med repetition av en teknik som förstås var ny för mig. Shoot. Den gick ut på att man skulle komma i ett läge där man får omkull partnern. Antingen genom att vrida omkull eller lyfta upp.

Man går ner snabbt på främre knät och fattar ett nära grepp om hans ben vid knäna. Hela ens överkropp ska alltså vara helt tryckt mot hans kropp, med huvudet som pressar mot hans sida. Ens andra ben för man upp vid sidan, helst inte framför höften. Sen skulle man dra åt och trycka på med huvudet åt sidan och vrida omkull partnern samtidigt som man ser till att få hans båda ben på sidan om sig, åt samma håll som man hade det andra benet. Annars riskerar man att hamna i hans gard, mellan hans ben.

Blir man själv utsatt för den här tekniken så gällde det att snabbt gå ner och bresa med benen och lägga hela tyngden på honom. Helst trycka ner huvudet också, så snabbt och kraftfullt som möjligt. Då tappar han kraft att vrida omkull en och det gör också att man hamnar ovanpå hans rygg där ens hela tyngd ska vara. Det var också någon detalj där man skulle få in sina armar under partnerns armhålor när han går ner, men vad man kunde göra efteråt fick jag inte kläm på. Att hamna i överläge på hans bröst då?

söndag 24 oktober 2010

Repetitioner av grepp, men nytt för mig

Det blev en del sparring igår. Rätt lite folk så det blev en sammanslagning av nybörjar- och fortsättargrupperna.

De gick igenom en teknik att vända på situationen när man ligger under i hm... vad heter det nu då. Helgard? Irriterande att inte kunna begreppen! Nåja. Partnern sitter på knä mellan benen som är ihoplåsta bakom hans rygg i alla fall. Det var utgångspunkten.

Sen ska man på något sätt vrida över ena benet så att skenbenet ligger tvärs över partnerns lår, samtidigt som det andra benet trycks ner mot partnerns knä, så att han inte kommer in under benet med det.

Målet är att rulla runt så att man hamnar i överläge. Men för att komma dit behöver man få kontroll på partnerns andra ben också och det kan man få genom att sticka in och kroka i handen i partnerns knäveck från insidan. Det är den sida som det ben man har lyft tvärs över partnerns knä.

Exakt vad man skulle göra med den andra armen minns jag inte. Jag gissar på att man ska resa sig och slå den om partnerns hals ovanför hans axel och få grepp med handen i hans armhåla eller sida. Eller så skulle man ha den under hans armhåla, men det känns ju lite avigt för när man rullar runt så kommer man ju att låsa fast sin arm under honom i så fall.

Sen var det ju hållet man skulle rulla runt åt som jag inte har kläm på. Det var något om att man skulle vifta med ena benet för att bryta balansen i alla fall. Eller så blandar jag ihop två tekniker.

För det uträtade benet vill man ju rulla över så att man hamnar ovanpå partnern med benet tvärs över hans lår som trycker mot hans mage. Man bryter balansen genom att hastigt räta på det benet och trycka på från andra sidan och vrida sig Och då kan man släppa handen man har i hans knäveck och försöka få tag i hans arm tvärs över.

Hm... vilken var den andra tekniken de gick igenom då... Där skulle man i alla fall vifta med ena benet för att bryta balansen. Var det utifrån en halvgard, där man bara har partnerns ena ben låst?

Jag tycker det är svårt att se öppningar och utvägar till lås och sådant vid sparringen.

onsdag 20 oktober 2010

Två sorters slag, tre vägar till lås

Första träningen på fyra veckor. Jag frågade runt lite bland deltagarna och det verkade som att de mest hade övat olika brottningsgrepp under tiden jag var borta. Jag får väl fråga lite mer när jag får tag i någon instruktör.

Det är olika garder beroende på om man har boxarhandskar eller MMA-handskar. Om man har boxarhandskar så kan man hålla garden mycket lägre än med de andra, då ju de har betydligt mer vaddering. MMA-handskarna har egentligen bara vaddering på knogarna, så det gör att man behöver hålla garden betydligt högre upp för att slagen inte ska träffa huvudet för hårt. Handen ska vara öppen till skillnad från när man har boxarhandskar.

Vi gick igenom två sorters slag.

Jabb är något som används för flera saker, som t.ex att få en känsla för avståndet till partnern, irritera och distrahera. Det blir väl mest med den hand som är närmast antar jag.

Sen var det ett rakt slag, som hade någon annan benämning - cross kanske? Kommer inte ihåg. Nåja, det var i alla fall ett rakt slag med den "bättre" handen, dvs höger om man är högerhänt.

När man ska slå så är det också viktigt hur man står. Är man högerhänt så ska man stå med vänster ben framåt med vänster fot riktad rakt framåt, och högerbenet bakom som stöd, med foten vinklad 45º utåt. Lätt böjda knän, och så ska man stå lite på tå. Vi övade att känna hur det känns att få slag och hålla upp gard. En bra början. Jag har glömt hur det var.

Under brottningen så gick de igenom tre sorters grepp som allihop syftade till att man skulle komma i någon form av lås. Men det heter något annat. Termerna har jag glömt.

Den första var att man skulle ligga snett över partnern och givet att han tappar garden och blottar sin handled så kan man vrida upp sig vänd mot honom för att man ska kunna få tag i den bortre handleden och sen trycka den ner i golvet och sen vrider man sig tillbaka, hela tiden med grepp om handleden och under hans hand ska man sen ta sin andra hand och hålla fast den i den hand man håller fast i partnerns handled. Sen är det bara att föra ner handleden mot partnerns höft, och då klappar han förhoppningsvis ur. Ungefär så uppfattade jag det hela.

Den andra var en variant på den första. I stället för att partnerns arm förblir vinklad så rätar han kanske ut den, och då får man eventuellt ta hjälp med huvudet för att trycka ner den armen samtidigt som man lyfter upp armen som är under partnerns.

Den tredje fanns det flera varianter på. Den kunde man använda när partnern har den bortre armen om halsen. Då kan man vrida ansiktet in så att det hamnar inne i partnerns armveck. Sen vrider man sig själv bort från partnerns ansikte för att kunna få tag i den handen och trycka ner den i partnerns mage. Med utgångspunkt därifrån kan man låsa fast armen på samma sätt som i första och andra metoden. Därefter fanns det ett par metoder att få partnern att klappa ur.
  • Genom att vrida sig tillbaka och föra armen under partnerns rygg och steg för steg bända in hans arm under sin rygg så blir det slut för obekvämt.
  • Genom att på något sätt som jag inte riktigt fick kläm på, så skulle man sätta sig rakt upp och vrida om och låsa fast partnern mellan benen och sen föra armen man fått grepp om uppåt mot sin mage, och därefter sakta böja åt ena eller andra hållet så att han klappar ur.


Alla de här greppen har sina namn men jag uppfattade inte dem. De bygger på något sätt på att partnern tappar sin gard när han ligger ner, så att man når handlederna.

måndag 18 oktober 2010

Ny tid för nya tag

Under nästan fyra veckor har jag varit förkyld. Stundtals har jag haft så ont i halsen att det har varit svårt att svälja och hostan övergav mig natten till igår. När det var som värst var jag nära att kräkas i hostattackerna. Så här illa har det inte varit på väldigt länge. Jag hade något segdraget under semestern i fjol, men då var jag ändå ledig, och det var inte så farligt, dock blev det ju ingen löpträning inför Midnattsloppet då. Jag hann precis bli frisk till själva loppet. Så det gick ju sådär.

Nu har jag varit borta från MMA-träningen i fyra veckor. Det är längre än den tid jag hann träna, jag hann träna i drygt tre veckor, men då gick jag också på alla pass, 3 ggr i veckan.

Här tänkte jag försöka sätta ord på det jag har gått igenom på MMA-träningen, mest för att repetera för mig själv. Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.

söndag 30 maj 2010

Blodomloppet i Linköping 2010

Vi hade möjlighet att delta i Blodomloppet via företaget, så jag sprang med deras tryck på tröjan. Tiokilometerssträckan som jag sprang var inte alltför kuperad, det var några små backar. De som sprang 5 km hade lite mer kuperat, då banan gick förbi vattentornet. Banan sträckte sig i princip St.Larsgatan utanför Folkungavallen ut till Vidingsjö och tillbaka in på Folkungavallen, längs Tinnerbäcken. Mina kollegor klagade över att de hade fått kryssa mellan folk som gick, och att de gick så många i bredd. Det problemet hade inte jag i samma utsträckning. Däremot var det löpare hela vägen. Man springer inte precis ensam där. I mål var det trängsel, och i tur och ordning utdelning av medaljer och t-tröjor. Sen fanns det vattenmelon, och för oss som skulle ha picknick i duggregnet hämtade jag ut picknickkassen. Vädret var mycket bra att springa i. Duggregn som sagt. Men däremot var det ju ingen höjdare att ha picknick i.

Göteborgsvarvet 2010

Efter någon mil så började benen och knäna att värka på olika sätt, men mitt flås var det inget fel på. Det var ovanligt varmt den här dagen, och det var verkligen nödvändigt att dricka vid alla vätskestationerna, annars hade jag riskerat uttorkning. Läste man i tidningarna om Göteborgsvarvet så kunde man se någon rubrik om "värmekaos". Det var flera löpare som fick åka till sjukhus på grund av uttorkning. För visst var det varmt, de sa att det var 25 grader i skuggan. Med så här stora arrangemang är det ganska lätt att bara följa strömmen och fråga sig fram. Man behöver inte läsa på så mycket innan. Nummerlapparna skulle hämtas ut i Frölundaborg, så det var rätt enkelt att kliva på spårvagnen som gick från centralstationen. Det var bara att se var alla löparklädda klev på. Så för en som inte varit särskilt mycket i Göteborg behöver inte bekymra sig om den saken. Linjekartan för bussar och spårvagnar var dock obegriplig. Inne i Frölundaborg, eller närmare bestämt Friidrottens Hus i närheten fanns kuverten med nummerlappar och tidtagningschip uppställda på bord i nummerordning. Jag behövde bara gå fram till den skylt som visade intervallet med ens eget startnummer och sedan visa upp startbeviset som hade kommit med posten ett par veckor innan, så fick jag mitt kuvert. Väldigt smidigt. Det här är väl självklarheter för den som varit med om något liknande arrangemang förut. Sedan, var det givetvis så inrättat att man blev slussad igenom den där mässan Sport och hälsa med sponsorerna bland annat. Annars hade de ju missat att exponera sina prylar och tjänster för alla deltagare. En och annan sportdryck och energikaka såldes väl tack vare det. Inget fel med det, jag hade ju missat den mässan annars. Efter vätskestationerna längs loppet var hela gatan täckt av söndertrampade pappmuggar. Det var som en gyttja av papier maché, som stänkte upp på benen. På Götaplatsen hade de våta svampar i stället. Även det lite svårt att springa på med värkande ben. Det hade trots allt sprungit några innan mig. Väl i mål fick man plakett, banan och en chokladbit efter att kardborreband med chip hade lämnats tillbaka. Dryck fick man ordna på annat sätt.