Vi gick igenom två sätt att komma ur mount. Det första sättet var lite enklare. Om han sitter gränsle över en och med händerna i mattan på ömse sidor så kan man prova med att haka i underifrån med höger armveck och dra in hans arm mot bröstet. Därefter kunde man försöka svepa honom. Men tyvärr minns jag inte åt vilket håll. Förmodligen åt samma håll som armen man håller in.
Den andra varianten var att ta sig från mount till helgard genom att sätta vänster hand på hans höft och höger hand på hans knä på samma ben och därefter med sitt eget knä försöka komma in under hans skenben för att komma ur hans mount. När man kommit så långt så kunde man på något sätt knixa med höften eller göra räkan för att skapa utrymme att han hamnar ens helgard.
Det är aldrig för sent.
Det handlar mest om träning och motion, men även andra fritidsaktiviteter kan slinka in. När det gäller träning så ger bloggen mig en anledning att i huvudet repetera det vi gick igenom på det senaste träningspasset.
Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Den ska absolut inte ses som någon instruktionsbok, för det kommer att finnas fel och brister i beskrivningarna.
söndag 16 oktober 2011
onsdag 12 oktober 2011
Ett par gi-strypningar och ett svep
Denna gång blev det några tekniker som var helt inriktade på att man skulle ha gi. Så det börjar väl vara dags att skaffa en vid det här laget.
Han sitter på knäna och befinner sig i ens helgard. Den första gi-strypningen gick ut på att man med sin vänstra hand fattar tag i kragen under hans vänstra öra, dvs diagonalt, och drar honom mot sig, och därefter ska man ta den andra handen och trä den över hans nacken och in i armvecket. Då kan man lyckas få en strypning om underarmen är under hans haka, mot struphuvudet.
Motdraget var att man skulle ta tag i den armbåge som kommer över nacken och trycka den över huvudet och krypa ut.
Om han försöker med det motdraget så kan man snabbt försöka fatta tag i den inre kragen eller tyget på axeln och i stället göra en s.k. saxstrypning. En sån gör man genom att, när man har fått tag i kragen på ömse sidor, så drar man honom till sig och därmed så ökas trycket på hans struphuvud. Man ska alltså undvika att dra ut armarna eftersom de är svagare.
Det andra man kunde göra när han försöker komma ur gi-strypningen, är att försöka svepa honom. Den här övningen hann vi inte öva så mycket. Den började med att man trycker hans huvud under armhålan, precis som i den första gi-strypningen. Sedan skulle man trycka in hans arm med den lediga armen eller åtminstone hålla i ärmen, lossa helgarden om man inte redan gjort det, och försöka vinkla ut sig åt samma sida som den hand man håller honom i kragen med, och sätta samma sidas knä mot hans mage, dra honom till sig och sedan trycka på med knät och vända honom åt den andra sidan.
Passet avslutades med sparring från knästående i den andres helgard. Målet för den knästående var att komma förbi, och den i helgard att komma i överläge. Jag förstod aldrig hur jag skulle göra för att komma förbi helgarden, så det funderade jag på efteråt. Naturligtvis skulle man använda den där tekniken som de lärde ut på det allra första BJJ-passet som jag gick på, nämligen att man skulle resa sig, och sen ta ett steg bakåt och trycka ner ena benet för att sedan med hans vad på axeln bara trycka mot honom och därefter komma runt. Någon annan teknik kom jag inte på.
Han sitter på knäna och befinner sig i ens helgard. Den första gi-strypningen gick ut på att man med sin vänstra hand fattar tag i kragen under hans vänstra öra, dvs diagonalt, och drar honom mot sig, och därefter ska man ta den andra handen och trä den över hans nacken och in i armvecket. Då kan man lyckas få en strypning om underarmen är under hans haka, mot struphuvudet.
Motdraget var att man skulle ta tag i den armbåge som kommer över nacken och trycka den över huvudet och krypa ut.
Om han försöker med det motdraget så kan man snabbt försöka fatta tag i den inre kragen eller tyget på axeln och i stället göra en s.k. saxstrypning. En sån gör man genom att, när man har fått tag i kragen på ömse sidor, så drar man honom till sig och därmed så ökas trycket på hans struphuvud. Man ska alltså undvika att dra ut armarna eftersom de är svagare.
Det andra man kunde göra när han försöker komma ur gi-strypningen, är att försöka svepa honom. Den här övningen hann vi inte öva så mycket. Den började med att man trycker hans huvud under armhålan, precis som i den första gi-strypningen. Sedan skulle man trycka in hans arm med den lediga armen eller åtminstone hålla i ärmen, lossa helgarden om man inte redan gjort det, och försöka vinkla ut sig åt samma sida som den hand man håller honom i kragen med, och sätta samma sidas knä mot hans mage, dra honom till sig och sedan trycka på med knät och vända honom åt den andra sidan.
Passet avslutades med sparring från knästående i den andres helgard. Målet för den knästående var att komma förbi, och den i helgard att komma i överläge. Jag förstod aldrig hur jag skulle göra för att komma förbi helgarden, så det funderade jag på efteråt. Naturligtvis skulle man använda den där tekniken som de lärde ut på det allra första BJJ-passet som jag gick på, nämligen att man skulle resa sig, och sen ta ett steg bakåt och trycka ner ena benet för att sedan med hans vad på axeln bara trycka mot honom och därefter komma runt. Någon annan teknik kom jag inte på.
söndag 9 oktober 2011
Fjärilssvep och motdrag
I torsdags var det genomgång av s.k. butterfly sweep, som jag översätter till fjärilssvep, samt dess motdrag.
Utgångspunkten är att man av någon anledning har hamnat sittande i skräddarställning mellan hans ben. Han sitter på sina knän. Härifrån ska man alltså svepa honom som sitter på knäna. Om man vill svepa åt vänster så ska man lägga höger arm om hans rygg och ta tag i hans gi, alternativt ta tag i armhålan tvärs över ryggen om man når eller kanske haka i sidan av hans hals och samtidigt trycka sig mot hans axel på samma sida. Samtidigt har man flyttat in sitt högra ben och hakar i utsidan av hans, och flyttar även på höften. Därefter kan man hålla in hans arm och trycka åt sidan, och se till att hamna i sidokontroll, men helst i mount. Siktar man på att hamna i mount så är risken att man fastnar i hans halvgard.
Blir man själv utsatt för denna teknik så kan man försöka böja ner huvudet och trycka honom ifrån sig. Naturligtvis viker man ut sitt ben åt det håll som han vill svepa en. På något sätt ska man sedan ta tag i hans ben och diagonalt motsatta arm eller axel och sedan på ta tag i och snurra honom och till slut har man hamnat i sidokontroll.
Utgångspunkten är att man av någon anledning har hamnat sittande i skräddarställning mellan hans ben. Han sitter på sina knän. Härifrån ska man alltså svepa honom som sitter på knäna. Om man vill svepa åt vänster så ska man lägga höger arm om hans rygg och ta tag i hans gi, alternativt ta tag i armhålan tvärs över ryggen om man når eller kanske haka i sidan av hans hals och samtidigt trycka sig mot hans axel på samma sida. Samtidigt har man flyttat in sitt högra ben och hakar i utsidan av hans, och flyttar även på höften. Därefter kan man hålla in hans arm och trycka åt sidan, och se till att hamna i sidokontroll, men helst i mount. Siktar man på att hamna i mount så är risken att man fastnar i hans halvgard.
Blir man själv utsatt för denna teknik så kan man försöka böja ner huvudet och trycka honom ifrån sig. Naturligtvis viker man ut sitt ben åt det håll som han vill svepa en. På något sätt ska man sedan ta tag i hans ben och diagonalt motsatta arm eller axel och sedan på ta tag i och snurra honom och till slut har man hamnat i sidokontroll.
Från sidokontroll till två olika armlås
Denna gång var utgångspunkten att komma från sidokontroll till armlås, två varianter. En relativt grundläggande och en rätt avancerad, med många moment.
Den enklare varianten av armlås var att man ligger i sidokontroll med vänster arm under hans huvud och höger under hans armhåla. Därefter lossar man greppet och vrider upp sig så att man har sin högra sida mot hans mage och så tar man snabbt, med sin vänstra hand tag i hans handled och kopplar tag i sin egen handled med den hand som fortfarande ligger under hans armhåla. Då är hans vänsterhand säkrad, med ovandelen mot mattan, ens egen vänsterhand håller i hans handled och högerhanden håller om ens vänstra handled. Sista draget är att samtidigt som man håller nere hans hand mot mattan, för den nedåt mot hans höft. Då klappar han förhoppningsvis ur.
Den mera komplexa varianten minns jag bara fragment från, så det är ju typiskt bra att skriva ner det hela precis efter träningen. Jag gör ändå ett försök. Målet var alltså att med hans arm fixerad mellan ens ben och mot ens bröst, ska avsluta genom att lyfta på höften så att armleden böjs bakåt. Men det var flera moment innan man kunde komma till den avslutningen. På något sätt skulle man hamna knästående med hans huvud mellan ens ben och trycka med axeln på den arm som man ska avsluta med. Och hur man kom till den positionen minns jag inte. Något moment var också att man skulle resa sig för att byta position.
Den enklare varianten av armlås var att man ligger i sidokontroll med vänster arm under hans huvud och höger under hans armhåla. Därefter lossar man greppet och vrider upp sig så att man har sin högra sida mot hans mage och så tar man snabbt, med sin vänstra hand tag i hans handled och kopplar tag i sin egen handled med den hand som fortfarande ligger under hans armhåla. Då är hans vänsterhand säkrad, med ovandelen mot mattan, ens egen vänsterhand håller i hans handled och högerhanden håller om ens vänstra handled. Sista draget är att samtidigt som man håller nere hans hand mot mattan, för den nedåt mot hans höft. Då klappar han förhoppningsvis ur.
Den mera komplexa varianten minns jag bara fragment från, så det är ju typiskt bra att skriva ner det hela precis efter träningen. Jag gör ändå ett försök. Målet var alltså att med hans arm fixerad mellan ens ben och mot ens bröst, ska avsluta genom att lyfta på höften så att armleden böjs bakåt. Men det var flera moment innan man kunde komma till den avslutningen. På något sätt skulle man hamna knästående med hans huvud mellan ens ben och trycka med axeln på den arm som man ska avsluta med. Och hur man kom till den positionen minns jag inte. Något moment var också att man skulle resa sig för att byta position.
måndag 3 oktober 2011
Från helgard till armlås eller svep från helgard till mount
I torsdags var det genomgång av två varianter med samma utgångspunkt. Utgångspunkten är att den andre sitter i ens helgard. Därifrån är tanken att man ska komma till armlås eller svepa till mount, beroende på hur motståndet ser ut.
Första momentet är att man med sin vänstra arm går under hans motstående och fattar tag i hans vänstra överarm (diagonalt) samtidigt som man tar tag med den andra handen i samma arm och rycker loss den armen och drar hans arm över ens vänstra axel. Det underlättar man genom att ge ett motsvarande tryck över ryggen med helgarden, för då kommer han loss lättare. Sedan fortsätter man med att ta tag i hans högra armhåla, tvärs över hans rygg med hjälp av ens högra hand. Når man inte så får man ta tag i halsen i stället.
När man har skaffat kontroll över hans vänstra arm så kan man lossa på helgarden och ta spjärn med den högra foten mot hans höft samtidigt som man svingar upp vänster ben vinkelrätt över hans rygg för att hålla honom nere. När man tar spjärn mot hans höft så är målet att komma ut med ens egen höft så att armen som man fortfarande håller fast, ligger rakt längs bröstet. När man har tryckt till med foten mot hans höft så kan man lossa sin högerhand och trycka till huvudet så att man kan svinga över sitt högerben och sedan klämma åt hans arm. Därefter blir avslutet att man lyfter på höften och böjer hans armbågsled åt fel håll så att han klappar ur.
Om man inte skulle lyckas med att svinga över huvudet med högerbenet så kan man i stället försöka sig på ett svep. Så i stället för att svinga över högerbenet över hans huvud, så lossar man greppet om armen och krokar i hans högra knäveck (ens vänstra sida) inifrån, samtidigt som man med stora cirkulära rörelser med det andra benet, försöker att bryta balansen. Till slut så rullar man runt och kommer till mount. På något sätt. Här har jag säkert missat någon detalj.
Första momentet är att man med sin vänstra arm går under hans motstående och fattar tag i hans vänstra överarm (diagonalt) samtidigt som man tar tag med den andra handen i samma arm och rycker loss den armen och drar hans arm över ens vänstra axel. Det underlättar man genom att ge ett motsvarande tryck över ryggen med helgarden, för då kommer han loss lättare. Sedan fortsätter man med att ta tag i hans högra armhåla, tvärs över hans rygg med hjälp av ens högra hand. Når man inte så får man ta tag i halsen i stället.
När man har skaffat kontroll över hans vänstra arm så kan man lossa på helgarden och ta spjärn med den högra foten mot hans höft samtidigt som man svingar upp vänster ben vinkelrätt över hans rygg för att hålla honom nere. När man tar spjärn mot hans höft så är målet att komma ut med ens egen höft så att armen som man fortfarande håller fast, ligger rakt längs bröstet. När man har tryckt till med foten mot hans höft så kan man lossa sin högerhand och trycka till huvudet så att man kan svinga över sitt högerben och sedan klämma åt hans arm. Därefter blir avslutet att man lyfter på höften och böjer hans armbågsled åt fel håll så att han klappar ur.
Om man inte skulle lyckas med att svinga över huvudet med högerbenet så kan man i stället försöka sig på ett svep. Så i stället för att svinga över högerbenet över hans huvud, så lossar man greppet om armen och krokar i hans högra knäveck (ens vänstra sida) inifrån, samtidigt som man med stora cirkulära rörelser med det andra benet, försöker att bryta balansen. Till slut så rullar man runt och kommer till mount. På något sätt. Här har jag säkert missat någon detalj.
torsdag 29 september 2011
Bridge: maskar; BJJ: En öppning av helgard
Bridge
Måndagens övningar på bridgekursen gick ut på att vi skulle lära oss maska. En mask kan en spelförare dra när han t.ex. sitter med EDkn på bordet och spelar från sin egen hand. Har han tur så sitter kungen till vänster, och då kan han lägga ett lågt kort och sedan ta för damen eller knekten, när kungen kommer ut från vänster så tar han den med esset. Sitter kungen till höger så förloras spelet oavsett. Sedan finns det tydligen varianter med dubbelmaskar också, där det är två luckor i den översta sekvensen.
BJJ
På tisdagen blev det äntligen dags för BJJ igen. De gick igenom en teknik som handlade om att man skulle öppna en helgard genom att resa sig upp, och därefter komma in i sidokontroll och till slut komma upp i mount, gränsle.
Utgångspunkten är att man sitter i hans helgard. Han ligger ner och själv sitter man på knä. Har han gi så håller man ett stadigt grepp om ena kanten mitt på bröstet med höger hand och den vänster hand håller i byxbenet. Utan gi håller man med båda händerna mot undersidan av bröstet. Man försöker helst komma nästan under rumpan på honom med knäna och inga tår i mattan, och i och med att vänster hand håller i hans byxben, så är det hans ben på den högra sidan som ska bryta hans gard. Nu reser man sig upp genom att vika ut vänster ben lite åt sidan och sätta i tårna samtidigt som man kliver upp med höger ben och snabbt därefter tar ett kliv bakåt och så trycker man med höger hand på hans ben.
Nu är alltså helgarden i stort sett löst. Man släpper byxbenet med vänsterhanden, sätter sig sen, fortfarande med höger knä upprätt, så att man har kontroll på hans ben, men man ska också svinga upp hans andra ben på axeln, så att knävecket är nedanför axeln. Därefter kan man luta sig kraftigt framåt och därmed pressa benet man har mot axeln rakt mot honom, från utsidan kan man ta tag i hans krage vid axeln med vänsterhande för att få mera kraft, annars håller man den armen nära hans höft och greppar om magen på hans vänstra sida. Det andra benet åker då "automatiskt" upp, och fångar man upp med den andra armen, fortfarande ovanför hans knäveck.
Fortfarande med tryck mot benen kan man sedan på något sätt svinga över hans ben man har på vänster axel så att man kommer i sidokontroll med vänster arm under hans nacke men ovanför axeln, och höger hand möter upp under hans andra armhåla.
Från sidokontroll vill man komma över i mount dvs. sitta gränsle på hans mage, och det gör man genom att hålla sig tätt med knäna mot armhåla och höft, samtidigt som man behåller greppet om hans hals, gärna så att axeln trycker på hans haka. På något sätt skulle man sedan försöka kliva upp med benet man har mot hans höft, och sätta ner knät mot hans mage och glida över så att man hamnar gränsle. Noga är att inte för tidigt hamna med foten mellan hans ben, utan haka fast den på utsidan av hans lår och sedan snabbt komma över, för annars hamnar man lätt i hans halvgard.
Måndagens övningar på bridgekursen gick ut på att vi skulle lära oss maska. En mask kan en spelförare dra när han t.ex. sitter med EDkn på bordet och spelar från sin egen hand. Har han tur så sitter kungen till vänster, och då kan han lägga ett lågt kort och sedan ta för damen eller knekten, när kungen kommer ut från vänster så tar han den med esset. Sitter kungen till höger så förloras spelet oavsett. Sedan finns det tydligen varianter med dubbelmaskar också, där det är två luckor i den översta sekvensen.
BJJ
På tisdagen blev det äntligen dags för BJJ igen. De gick igenom en teknik som handlade om att man skulle öppna en helgard genom att resa sig upp, och därefter komma in i sidokontroll och till slut komma upp i mount, gränsle.
Utgångspunkten är att man sitter i hans helgard. Han ligger ner och själv sitter man på knä. Har han gi så håller man ett stadigt grepp om ena kanten mitt på bröstet med höger hand och den vänster hand håller i byxbenet. Utan gi håller man med båda händerna mot undersidan av bröstet. Man försöker helst komma nästan under rumpan på honom med knäna och inga tår i mattan, och i och med att vänster hand håller i hans byxben, så är det hans ben på den högra sidan som ska bryta hans gard. Nu reser man sig upp genom att vika ut vänster ben lite åt sidan och sätta i tårna samtidigt som man kliver upp med höger ben och snabbt därefter tar ett kliv bakåt och så trycker man med höger hand på hans ben.
Nu är alltså helgarden i stort sett löst. Man släpper byxbenet med vänsterhanden, sätter sig sen, fortfarande med höger knä upprätt, så att man har kontroll på hans ben, men man ska också svinga upp hans andra ben på axeln, så att knävecket är nedanför axeln. Därefter kan man luta sig kraftigt framåt och därmed pressa benet man har mot axeln rakt mot honom, från utsidan kan man ta tag i hans krage vid axeln med vänsterhande för att få mera kraft, annars håller man den armen nära hans höft och greppar om magen på hans vänstra sida. Det andra benet åker då "automatiskt" upp, och fångar man upp med den andra armen, fortfarande ovanför hans knäveck.
Fortfarande med tryck mot benen kan man sedan på något sätt svinga över hans ben man har på vänster axel så att man kommer i sidokontroll med vänster arm under hans nacke men ovanför axeln, och höger hand möter upp under hans andra armhåla.
Från sidokontroll vill man komma över i mount dvs. sitta gränsle på hans mage, och det gör man genom att hålla sig tätt med knäna mot armhåla och höft, samtidigt som man behåller greppet om hans hals, gärna så att axeln trycker på hans haka. På något sätt skulle man sedan försöka kliva upp med benet man har mot hans höft, och sätta ner knät mot hans mage och glida över så att man hamnar gränsle. Noga är att inte för tidigt hamna med foten mellan hans ben, utan haka fast den på utsidan av hans lår och sedan snabbt komma över, för annars hamnar man lätt i hans halvgard.
måndag 19 september 2011
Fortsättningskurs i bridge
Jag har länge tänkt på det, nämligen att det vore kul att återuppta bridgen igen. Senast jag spelade var ju i gymnasiet, men därefter har det varit många års uppehåll, så nu blir det en kurs för att komma igång igen. Äntligen får man spela lite sällskapsspel, om än rätt så seriöst jämförelsevis. Det är i alla fall något som jag har saknat länge.
Det blev en repetition av de vanligaste öppningsbuden denna gång. 1 i färg och även alla svaga spärröppningar, men även den starka öppningen i 2 kl. Alltså: Öppnar man med 1 i färg så lovar man fyrkortsfärg och minst 12 hp (honnörspoäng), som räknas enligt Ä=4, K=3, D=2 och Kn=1. 1 sang betyder att man har en jämn hand med minst 2 kort i varje färg och 15 till 17 hp. Öppnar man med 2 kl så ska partnern svara med 2 ru vilket inte visar något alls, varefter budgivningen fortsätter med att den som öppnar ska visa vad han har, men minst 22 hp ska han ha.
Svaga spärröppningar: 2 ru, 2 hj, 2 sp betyder 10 till 11 hp och minst 6-kortsfärg. 3 kl, 3 ru, 3 hj och 3 sp betyder 7-kortsfärg och minst 2 topphonnörer i den färgen. 4 kl, 4 ru, 4 hj och 4 sp betyder 8-kortsfärg med minst 2 topphonnörer.
2 sang betyder 20 till 21 honnörspoäng.
Sedan berättade kursledaren om de olika markeringarna i spelföringen. 1-3-5-regeln var lite ny för mig, den innebär att när man spelar ut så tar man antingen första kortet i en sekvens, eller tredje kortet om man drar för en fyrkortsfärg, eller det femte kortet från en femkortsfärg utan sekvens i toppen. För har man sekvens, så tar man översta kortet i den sekvensen.
Om man öppnar med 1 NT och får svaret 2 NT så betyder det "stopp", svaret 2 kl är högfärgsfråga om vilken fyrkorts högfärg man har, och 3 NT är slutbud.
Malmömarkeringen är en längdmarkering i spelförarens färg, på något sätt. Det finns väl tillfälle att lära sig den senare.
Annars så var ju stämningen i lokalen ungefär densamma som när jag spelade för länge sen. Lite inrökt, även om de har den goda smaken att ha rökfritt där. Nu får jag läsa på i kurslitteraturen helt enkelt.
Och svinkoppan vill inte riktigt ge med sig. Surt! Det blir "träning" i morgon ändå, men utan att delta. Alltid fastnar väl något.
Det blev en repetition av de vanligaste öppningsbuden denna gång. 1 i färg och även alla svaga spärröppningar, men även den starka öppningen i 2 kl. Alltså: Öppnar man med 1 i färg så lovar man fyrkortsfärg och minst 12 hp (honnörspoäng), som räknas enligt Ä=4, K=3, D=2 och Kn=1. 1 sang betyder att man har en jämn hand med minst 2 kort i varje färg och 15 till 17 hp. Öppnar man med 2 kl så ska partnern svara med 2 ru vilket inte visar något alls, varefter budgivningen fortsätter med att den som öppnar ska visa vad han har, men minst 22 hp ska han ha.
Svaga spärröppningar: 2 ru, 2 hj, 2 sp betyder 10 till 11 hp och minst 6-kortsfärg. 3 kl, 3 ru, 3 hj och 3 sp betyder 7-kortsfärg och minst 2 topphonnörer i den färgen. 4 kl, 4 ru, 4 hj och 4 sp betyder 8-kortsfärg med minst 2 topphonnörer.
2 sang betyder 20 till 21 honnörspoäng.
Sedan berättade kursledaren om de olika markeringarna i spelföringen. 1-3-5-regeln var lite ny för mig, den innebär att när man spelar ut så tar man antingen första kortet i en sekvens, eller tredje kortet om man drar för en fyrkortsfärg, eller det femte kortet från en femkortsfärg utan sekvens i toppen. För har man sekvens, så tar man översta kortet i den sekvensen.
Om man öppnar med 1 NT och får svaret 2 NT så betyder det "stopp", svaret 2 kl är högfärgsfråga om vilken fyrkorts högfärg man har, och 3 NT är slutbud.
Malmömarkeringen är en längdmarkering i spelförarens färg, på något sätt. Det finns väl tillfälle att lära sig den senare.
Annars så var ju stämningen i lokalen ungefär densamma som när jag spelade för länge sen. Lite inrökt, även om de har den goda smaken att ha rökfritt där. Nu får jag läsa på i kurslitteraturen helt enkelt.
Och svinkoppan vill inte riktigt ge med sig. Surt! Det blir "träning" i morgon ändå, men utan att delta. Alltid fastnar väl något.
söndag 18 september 2011
Bodypump
I väntan på att den där förargliga svinkoppan ska läka ihop så får jag väl gå på gruppövningar i vanlig ordning. Ikväll fick det bli bodypump. Det var helt okej. Tre låtar var utbytta mot gamla, men annars var det som vanligt. Jag gick dit, fick mig en genomkörare utan att behöva bry mig så mycket och nu sitter jag hemma och eftersvettas en aning. Måttligt ansträngande så här i slutänden.
torsdag 15 september 2011
Andra nybörjarpasset MMA. Igen. Och en svinkoppa i skäggbotten.
Så jäkla irriterande! Nu har jag precis börjat om, för att till slut kunna delta i någon sw-tävling, för det är målet, då får jag en svinkoppa i skäggbotten och måste pausa. Förmodligen blev jag smittad redan första passet, men då fick jag ju så många andra skrubbsår, så det sved ju lite här och var. Det blir alltså ingen brasiliansk jiu-jitsu ikväll.
I och för sig så kanske det inte är så tokigt, för jag är rätt så trött. Det blir en tidig kväll, och såklart att byta örngott och lakan i sängen varje kväll, och fundera på hur jag ska göra för att undvika att smittan sprids. Sist jag hade i ansiktet, så var det ju spritt på pannan och i hårbotten också. Om det inte har blivit bättre under helgen så blir det en sväng till vårdcentralen på måndag. Som tur är har jag ju microcid att smörja på, och klorhexidin och kompresser, i morgon får jag gå på apoteket och fylla på med det.
Igår var jag och tränade MMA igen. Det kändes bekant för mig, men det var ändå rätt komplicerade tekniker, som jag ju har glömt. Så det var bra med repetition. Att instruktören är bra, strukturerad, gör ju sitt till.
Teknikerna som man gick igenom på det här passet var rätt komplicerade. Huvuddragen handlade om att man skulle ta sig ut ur den andres helgard och sedan komma in i sidokontroll. Och även om ett par metoder för den andre att förhindra detta.
Detta är vad jag uppfattade: Utgångspunkten för att ta sig ur helgarden är att man ställer sig på knä och trycker ner hans mage med händernan. Sen tar man det vänstra benet och försöker få knät så långt in under hans rumpa som möjligt. Det högra benet ställer man upp och ser till (på något sätt, t.ex. med armbågen) att hans motsvarande ben halkar ner. Då kan man luta sig framåt och sätta ner det knät (höger) vid hans sida samtidigt som man fortsätter att behålla kontrollen över hans ben med höger fot ihakad i hans knäveck. I detta läge har man alltså kvar sitt vänstra ben mellan hans ben, samtidigt som man trycker ner honom (på något sätt) och har kontroll på hans överkropp och armar (på något sätt). Härifrån kan man resa sig på sitt högerknä, samtidigt som man behåller trycket, och sen svinga sitt vänsterben över hans mage och mellan högerbenet och hans sida. Lyckas man med det så ligger man på vänstersidan tungt på hans mage och har kontroll på hans armar (på något sätt).
När man ligger i underläge, och han har sidokontroll eller liknande, så ska man se till att hålla armarna tätt intill kroppen med händerna upp mot hakan. Sedan var det några exempel på vad han kan göra om man inte har kontroll.
Säg att han ligger på ens vänstra sida, då kan man försöka komma loss genom att trycka med sin högra underarm mot hans hals och trycka upp hans huvud över ens vänstra axel och samtidigt trycka ner sin vänstra armbåge så att den möter det vänstra knät och räka ut lite, så att man får upp avståndet. När man ligger ner ska man inte bara ligga med fötterna rakt ut, utan hålla koll på hans vänstra höft med det vänstra knät, och sen ha vänster fot på höger knä. Och det är detta vänsterknä som man vill låta glida in över hans mage och möta vänster armbåge. Nästa steg är helgard, eller, om man inte kommer loss eller fastnar, att man har knäna mot hans bröst och fötterna mellan hans ben och samtidigt kontoll på hans armar.
I och för sig så kanske det inte är så tokigt, för jag är rätt så trött. Det blir en tidig kväll, och såklart att byta örngott och lakan i sängen varje kväll, och fundera på hur jag ska göra för att undvika att smittan sprids. Sist jag hade i ansiktet, så var det ju spritt på pannan och i hårbotten också. Om det inte har blivit bättre under helgen så blir det en sväng till vårdcentralen på måndag. Som tur är har jag ju microcid att smörja på, och klorhexidin och kompresser, i morgon får jag gå på apoteket och fylla på med det.
Igår var jag och tränade MMA igen. Det kändes bekant för mig, men det var ändå rätt komplicerade tekniker, som jag ju har glömt. Så det var bra med repetition. Att instruktören är bra, strukturerad, gör ju sitt till.
Teknikerna som man gick igenom på det här passet var rätt komplicerade. Huvuddragen handlade om att man skulle ta sig ut ur den andres helgard och sedan komma in i sidokontroll. Och även om ett par metoder för den andre att förhindra detta.
Detta är vad jag uppfattade: Utgångspunkten för att ta sig ur helgarden är att man ställer sig på knä och trycker ner hans mage med händernan. Sen tar man det vänstra benet och försöker få knät så långt in under hans rumpa som möjligt. Det högra benet ställer man upp och ser till (på något sätt, t.ex. med armbågen) att hans motsvarande ben halkar ner. Då kan man luta sig framåt och sätta ner det knät (höger) vid hans sida samtidigt som man fortsätter att behålla kontrollen över hans ben med höger fot ihakad i hans knäveck. I detta läge har man alltså kvar sitt vänstra ben mellan hans ben, samtidigt som man trycker ner honom (på något sätt) och har kontroll på hans överkropp och armar (på något sätt). Härifrån kan man resa sig på sitt högerknä, samtidigt som man behåller trycket, och sen svinga sitt vänsterben över hans mage och mellan högerbenet och hans sida. Lyckas man med det så ligger man på vänstersidan tungt på hans mage och har kontroll på hans armar (på något sätt).
När man ligger i underläge, och han har sidokontroll eller liknande, så ska man se till att hålla armarna tätt intill kroppen med händerna upp mot hakan. Sedan var det några exempel på vad han kan göra om man inte har kontroll.
Säg att han ligger på ens vänstra sida, då kan man försöka komma loss genom att trycka med sin högra underarm mot hans hals och trycka upp hans huvud över ens vänstra axel och samtidigt trycka ner sin vänstra armbåge så att den möter det vänstra knät och räka ut lite, så att man får upp avståndet. När man ligger ner ska man inte bara ligga med fötterna rakt ut, utan hålla koll på hans vänstra höft med det vänstra knät, och sen ha vänster fot på höger knä. Och det är detta vänsterknä som man vill låta glida in över hans mage och möta vänster armbåge. Nästa steg är helgard, eller, om man inte kommer loss eller fastnar, att man har knäna mot hans bröst och fötterna mellan hans ben och samtidigt kontoll på hans armar.
tisdag 13 september 2011
Första nybörjarpasset brasiliansk jiu-jitsu: Från halvgard till mount + avslut
Nybörjarna har redan kört fyra till sex gånger, men det här var mitt första nybörjarpass. Och den teknik som de gick igenom var egentligen samma som de gick igenom förra hösten på MMA-passet.
Det blev två tekniker, eller egentligen en och ett avslut med några varianter: Från halvgard till mount och sen ett par varianter på avslut - trianglar.
Om man befinner sig i den andres halvgard så vill man ta sig ur den och sitta gränsle över magen och hålla fast ett grepp om hans hals och sen gå till avslut. Utgångspunkten är att man står på knä i den andres halvgard, och sen dyker man ner och trycker arbågarna mot hans mage och bröst. När man har kommit ner med den yttre axeln mot hans haka så ska man gå in med samma arm som ens yttre ben i halvgarden under hans nacke, och samtidigt få grepp med den andra armen under hans armhåla. I detta läge är man fortfarande i halvgarden och vill komma loss med knät. Det kan man göra genom att arbeta sig upp med foten så att den kommer så nära hans rumpa som möjligt. Det inre benet i halvgarden står då rakt upp. Har man tur så släpper han redan här, annars får man släppa sitt grepp om hans hals och ta den inre armen och försöka ta ner det benet. Han kommer förmodligen att försöka ta sin fria hand och styra tillbaka benet så att han hamnar i halvgard igen, helst helgard. Därför gäller det att man när man har fått knät fritt, också så snabbt som möjligt också sätter ner det i mattan så nära hans kropp som möjligt, så nära armhålorna som möjligt, samtidigt som man åter för in sin arm under hans armhåla, där armen var förut, och koppla greppet, och samtidigt som man hela tiden håller tryck med axeln mot hans haka. Helst ska trycket vara sådant att han tvingas hålla ansiktet vänt bort från ens yttersida (från halvgarden sett).
Nu har man alltså båda knäna i mattan, på ömse sidor om hans midja, men fortfarande är foten fast i halvgarden. Den kan man lossa genom att ta den yttre foten och fösa loss greppet i halvgarden. Därefter är man i mount, sittandes gränsle över honom, och med grepp runt hans hals och med axeln tryckande mot hans haka och hals.
Med utgångspunkt ifrån mountläget kan man börja gå till avslut, så att han klappar ur. Det gör man genom att arbeta sig uppåt så högt som möjligt, trycka med sin inre arm, dvs den arm som är på samma sida som det inre benet i halvgarden, på hans arm. Målet är att vika över hans arm över hans haka och hals, samtidigt som man hela tiden behåller trycket med axeln. Den fria armen kan man sen använda för att trycka till hans, så att den hamnar i ett än mer obekvämt läge, uppåt, ovanför hans huvud. Därefter så skjuter man fram den fria armen så att den andra handen, den som man håller om nacken, kan ta tag i ens överarm. Den andra handen ska vara så långt framme att det inte är något problem att greppa överarmen. Sen ska det "bara" vara att trycka ihop ännu mer, så klappar han säkert ur. Detta avslut hette något med triangel. Det finns ju flera varianter, och denna hade också ett tillnamn.
Fungerar inte den triangeln så kan man skaffa mer kraft och vridmoment genom att resa sig på tå, och sedan glida över med sin yttre sida till den andra sidan, så att man hamnar på mage (tror jag). Hela tiden ska man sträva efter närhet och trycka ner honom. När man gjort det så ska man försöka ligga så platt som möjligt på mage för att få tillräckligt med hävstångseffekt/vridmoment. Då klappar han säkert ur. Vad detta kallades minns jag inte riktigt.
Det blev två tekniker, eller egentligen en och ett avslut med några varianter: Från halvgard till mount och sen ett par varianter på avslut - trianglar.
Om man befinner sig i den andres halvgard så vill man ta sig ur den och sitta gränsle över magen och hålla fast ett grepp om hans hals och sen gå till avslut. Utgångspunkten är att man står på knä i den andres halvgard, och sen dyker man ner och trycker arbågarna mot hans mage och bröst. När man har kommit ner med den yttre axeln mot hans haka så ska man gå in med samma arm som ens yttre ben i halvgarden under hans nacke, och samtidigt få grepp med den andra armen under hans armhåla. I detta läge är man fortfarande i halvgarden och vill komma loss med knät. Det kan man göra genom att arbeta sig upp med foten så att den kommer så nära hans rumpa som möjligt. Det inre benet i halvgarden står då rakt upp. Har man tur så släpper han redan här, annars får man släppa sitt grepp om hans hals och ta den inre armen och försöka ta ner det benet. Han kommer förmodligen att försöka ta sin fria hand och styra tillbaka benet så att han hamnar i halvgard igen, helst helgard. Därför gäller det att man när man har fått knät fritt, också så snabbt som möjligt också sätter ner det i mattan så nära hans kropp som möjligt, så nära armhålorna som möjligt, samtidigt som man åter för in sin arm under hans armhåla, där armen var förut, och koppla greppet, och samtidigt som man hela tiden håller tryck med axeln mot hans haka. Helst ska trycket vara sådant att han tvingas hålla ansiktet vänt bort från ens yttersida (från halvgarden sett).
Nu har man alltså båda knäna i mattan, på ömse sidor om hans midja, men fortfarande är foten fast i halvgarden. Den kan man lossa genom att ta den yttre foten och fösa loss greppet i halvgarden. Därefter är man i mount, sittandes gränsle över honom, och med grepp runt hans hals och med axeln tryckande mot hans haka och hals.
Med utgångspunkt ifrån mountläget kan man börja gå till avslut, så att han klappar ur. Det gör man genom att arbeta sig uppåt så högt som möjligt, trycka med sin inre arm, dvs den arm som är på samma sida som det inre benet i halvgarden, på hans arm. Målet är att vika över hans arm över hans haka och hals, samtidigt som man hela tiden behåller trycket med axeln. Den fria armen kan man sen använda för att trycka till hans, så att den hamnar i ett än mer obekvämt läge, uppåt, ovanför hans huvud. Därefter så skjuter man fram den fria armen så att den andra handen, den som man håller om nacken, kan ta tag i ens överarm. Den andra handen ska vara så långt framme att det inte är något problem att greppa överarmen. Sen ska det "bara" vara att trycka ihop ännu mer, så klappar han säkert ur. Detta avslut hette något med triangel. Det finns ju flera varianter, och denna hade också ett tillnamn.
Fungerar inte den triangeln så kan man skaffa mer kraft och vridmoment genom att resa sig på tå, och sedan glida över med sin yttre sida till den andra sidan, så att man hamnar på mage (tror jag). Hela tiden ska man sträva efter närhet och trycka ner honom. När man gjort det så ska man försöka ligga så platt som möjligt på mage för att få tillräckligt med hävstångseffekt/vridmoment. Då klappar han säkert ur. Vad detta kallades minns jag inte riktigt.
måndag 12 september 2011
Nybörjarpass MMA, ett par nedtagningstekniker
Ja, så var jag igång igen. Medlemsavgiften för terminen är betald. Det fick bli ett MMA-pass, men jag ska nog egentligen köra BJJ. Det är slagen i MMA:n som jag inte kan hantera, plus att jag är lite rädd för hjärnskakning igen.
Passet inleddes med några fysövningar. Bl.a. fågelskrämman som går ut på att en står lätt på huk med armarna utåt, och så ska den andre, som sitter på ryggen, ta sig runt utan att ta i golvet. Rätt jobbigt för båda egentligen.
Det blev några ronder stående brottning också. Man börjar med att trä, med utgångspunkten att vänster hand håller om den andres armbåge och höger hand går under den andres arm och håller om skuldran. Målet är att få grepp, antingen med båda armarna under den andres armar och sedan ihopkopplade händer på ryggen, eller med ena handen under hans ben.
De gick igenom två eller tre olika varianter på nertagningar. Utgångspunkten är ju att man står och trär, eller att den andre försöker komma in med sin arm under armhålan; den arm som är på samma sida som hans främre ben. För just när han ska trä in sin arm under armhålan så går man ner och greppar med sin egen arm så nära skrevet som möjligt, helst inte i knävecket. Samtidigt ska man trycka fast hans arm mot sidan med sitt huvud. Den andra armen har man förmodligen kvar på hans skuldra, tror jag, med hans arm utanför. Den kan man sen släppa för att befästa greppet om hans främre ben, som man lyfter upp mellan ens ben. Därefter kan man ta ett litet steg bakåt och sen trycka axeln in i bröstet/magen på honom och försöka trycka omkull honom genom att man försöker ställa sig på knä.
Lyckas man inte få hans främre ben mellan ens egna, så kan man ändå trycka honom åt sidan med axeln och huvudet i sidan samtidigt som man tar den andra armen och försöker lyfta på hans andra ben. Då hamnar man i hans halvgard när han ligger ner.
Givet att man får till den första varianten av nertagning perfekt så förstod jag inte riktigt hur man skulle göra sen. Optimalt är väl att man själv förblir stående, men hur undviker man att själv falla ner då? Det är nog därför det är viktigt att få in hans ben mellan ens egna, så att det är under kontroll. I den andra varianten, då man försöker lyfta på hans andra ben är mera given att man hamnar i hans halvgard.
Passet inleddes med några fysövningar. Bl.a. fågelskrämman som går ut på att en står lätt på huk med armarna utåt, och så ska den andre, som sitter på ryggen, ta sig runt utan att ta i golvet. Rätt jobbigt för båda egentligen.
Det blev några ronder stående brottning också. Man börjar med att trä, med utgångspunkten att vänster hand håller om den andres armbåge och höger hand går under den andres arm och håller om skuldran. Målet är att få grepp, antingen med båda armarna under den andres armar och sedan ihopkopplade händer på ryggen, eller med ena handen under hans ben.
De gick igenom två eller tre olika varianter på nertagningar. Utgångspunkten är ju att man står och trär, eller att den andre försöker komma in med sin arm under armhålan; den arm som är på samma sida som hans främre ben. För just när han ska trä in sin arm under armhålan så går man ner och greppar med sin egen arm så nära skrevet som möjligt, helst inte i knävecket. Samtidigt ska man trycka fast hans arm mot sidan med sitt huvud. Den andra armen har man förmodligen kvar på hans skuldra, tror jag, med hans arm utanför. Den kan man sen släppa för att befästa greppet om hans främre ben, som man lyfter upp mellan ens ben. Därefter kan man ta ett litet steg bakåt och sen trycka axeln in i bröstet/magen på honom och försöka trycka omkull honom genom att man försöker ställa sig på knä.
Lyckas man inte få hans främre ben mellan ens egna, så kan man ändå trycka honom åt sidan med axeln och huvudet i sidan samtidigt som man tar den andra armen och försöker lyfta på hans andra ben. Då hamnar man i hans halvgard när han ligger ner.
Givet att man får till den första varianten av nertagning perfekt så förstod jag inte riktigt hur man skulle göra sen. Optimalt är väl att man själv förblir stående, men hur undviker man att själv falla ner då? Det är nog därför det är viktigt att få in hans ben mellan ens egna, så att det är under kontroll. I den andra varianten, då man försöker lyfta på hans andra ben är mera given att man hamnar i hans halvgard.
söndag 11 september 2011
Nya tag igen med bloggen?
Vårens träning blev ju lite fiasko tyvärr. Jag drog mig allt mer för att gå, och till sist så slutade jag helt. Det blev annan träning i stället. Men nu hade jag tänkt rapportera här vad jag gör på de olika aktiviteterna. Det kan vara ett enkelt gruppass eller en kurs. Vi får se hur det utvecklar sig.
Hur som helst blev det både Göteborgsvarv och Blodomlopp i våras och Midnattslopp i Stockholm nu i augusti, så jag kan inte påstå att jag har legat på latsidan.
Ikväll blev det bodypump. Det gick helt okej, men jag körde med lite mindre vikter på första låten som är benböj än jag har försökt med en period. Jag har försökt med 40 kg, men nu gick jag alltså ner lite. Det känns bra.
Hur som helst blev det både Göteborgsvarv och Blodomlopp i våras och Midnattslopp i Stockholm nu i augusti, så jag kan inte påstå att jag har legat på latsidan.
Ikväll blev det bodypump. Det gick helt okej, men jag körde med lite mindre vikter på första låten som är benböj än jag har försökt med en period. Jag har försökt med 40 kg, men nu gick jag alltså ner lite. Det känns bra.
måndag 17 januari 2011
Vårterminen börjar
Det här med MMA var ju riktigt skoj förra terminen, så det blir fortsättning med det. Fortsättargruppen är ju lite mer ojämn förstås, men det var rätt många från förra terminen.
Jag lär nog gå på några nybörjarpass också denna termin, för jag missade ju en hel del på grund av den där eländiga förkylningen jag hade i höstas, och sen blev det ett par veckors uppehåll med en svinkoppa på låret, och när jag började om så skadade jag mig på smalbenet. Jag slog mig mot en annans knä, vilket inte kändes så farligt, det brände bara till lite, men sen blev det världens bula och ett par dagar efteråt hade hela vaden ett helt spektrum av blå och lila och röda färger. Det gjorde ont att gå. Ett hematom sa de på vårdcentralen. Egentligen är det först nu som den har gått tillbaka tillräckligt mycket.
Det blev rätt mycket sparring. Många använde slag också, vilket jag inte har särskilt bra koll på. Tydligen hade de rätt mycket boxning och liknande de veckor jag missade på grund av svinkoppan. Det är ju åtminstone 6 eller 7 tillfällen.
Vi fick öva på två tekniker som var snarlika. Utgångspositionen var att man var i överläge. Den andre ligger ihopkurad med ryggen upp. Då skulle man föra in handen på ena sidan om huvudet och ut under motsatta armhålan. Tricket med tekniken var att man skulle föra in armen så långt som det bara gick, helst axeln in under också. Nära. Sen låser man fast med den andra armen och klämmer åt. Den andra tekniken var helt enkelt att göra samma sak men från motsatt håll. Men då kunde man rulla runt åt det håll som armen kommer ut på sidan av huvudet och vandra in för att öka på trycket.
Frågan är hur man ska kunna få in den tekniken. Under sparringomgångarna ikväll hamnade jag hela tiden i underläge, och har inte så bra koll på hur jag ska ta mig ur situationerna. Ingen sparringomgång är den andra lik, så det kan vara lite svårt att utvärdera. Ikväll var utgångspunkten för sparringen att vara sittande. Hur jag än gjorde så hamnade jag i den andres helgard, och så körde jag mest på vilja och uthållighet. Det håller ju inte. En annan sak som jag har lite svårt att hantera är när någon hamnar i mount och sitter gränsle över mig och jag ligger på rygg. Ett dåligt läge oavsett hur bra eller dålig man är, men det borde ju finnas tekniker för att försöka hantera det. Helst ska man ju inte hamna där.
Det kan ju vara ett plus att bli lite vigare, för då blir det lättare utföra många av de tekniker som vi gick igenom i höstas. Så det får bli några fler yogapass tror jag, även om jag inte riktigt gillar det.
Jag lär nog gå på några nybörjarpass också denna termin, för jag missade ju en hel del på grund av den där eländiga förkylningen jag hade i höstas, och sen blev det ett par veckors uppehåll med en svinkoppa på låret, och när jag började om så skadade jag mig på smalbenet. Jag slog mig mot en annans knä, vilket inte kändes så farligt, det brände bara till lite, men sen blev det världens bula och ett par dagar efteråt hade hela vaden ett helt spektrum av blå och lila och röda färger. Det gjorde ont att gå. Ett hematom sa de på vårdcentralen. Egentligen är det först nu som den har gått tillbaka tillräckligt mycket.
Det blev rätt mycket sparring. Många använde slag också, vilket jag inte har särskilt bra koll på. Tydligen hade de rätt mycket boxning och liknande de veckor jag missade på grund av svinkoppan. Det är ju åtminstone 6 eller 7 tillfällen.
Vi fick öva på två tekniker som var snarlika. Utgångspositionen var att man var i överläge. Den andre ligger ihopkurad med ryggen upp. Då skulle man föra in handen på ena sidan om huvudet och ut under motsatta armhålan. Tricket med tekniken var att man skulle föra in armen så långt som det bara gick, helst axeln in under också. Nära. Sen låser man fast med den andra armen och klämmer åt. Den andra tekniken var helt enkelt att göra samma sak men från motsatt håll. Men då kunde man rulla runt åt det håll som armen kommer ut på sidan av huvudet och vandra in för att öka på trycket.
Frågan är hur man ska kunna få in den tekniken. Under sparringomgångarna ikväll hamnade jag hela tiden i underläge, och har inte så bra koll på hur jag ska ta mig ur situationerna. Ingen sparringomgång är den andra lik, så det kan vara lite svårt att utvärdera. Ikväll var utgångspunkten för sparringen att vara sittande. Hur jag än gjorde så hamnade jag i den andres helgard, och så körde jag mest på vilja och uthållighet. Det håller ju inte. En annan sak som jag har lite svårt att hantera är när någon hamnar i mount och sitter gränsle över mig och jag ligger på rygg. Ett dåligt läge oavsett hur bra eller dålig man är, men det borde ju finnas tekniker för att försöka hantera det. Helst ska man ju inte hamna där.
Det kan ju vara ett plus att bli lite vigare, för då blir det lättare utföra många av de tekniker som vi gick igenom i höstas. Så det får bli några fler yogapass tror jag, även om jag inte riktigt gillar det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)