Det är aldrig för sent.

Det handlar mest om träning och motion, men även andra fritidsaktiviteter kan slinka in. När det gäller träning så ger bloggen mig en anledning att i huvudet repetera det vi gick igenom på det senaste träningspasset.
Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Den ska absolut inte ses som någon instruktionsbok, för det kommer att finnas fel och brister i beskrivningarna.

söndag 30 maj 2010

Blodomloppet i Linköping 2010

Vi hade möjlighet att delta i Blodomloppet via företaget, så jag sprang med deras tryck på tröjan. Tiokilometerssträckan som jag sprang var inte alltför kuperad, det var några små backar. De som sprang 5 km hade lite mer kuperat, då banan gick förbi vattentornet. Banan sträckte sig i princip St.Larsgatan utanför Folkungavallen ut till Vidingsjö och tillbaka in på Folkungavallen, längs Tinnerbäcken. Mina kollegor klagade över att de hade fått kryssa mellan folk som gick, och att de gick så många i bredd. Det problemet hade inte jag i samma utsträckning. Däremot var det löpare hela vägen. Man springer inte precis ensam där. I mål var det trängsel, och i tur och ordning utdelning av medaljer och t-tröjor. Sen fanns det vattenmelon, och för oss som skulle ha picknick i duggregnet hämtade jag ut picknickkassen. Vädret var mycket bra att springa i. Duggregn som sagt. Men däremot var det ju ingen höjdare att ha picknick i.

Göteborgsvarvet 2010

Efter någon mil så började benen och knäna att värka på olika sätt, men mitt flås var det inget fel på. Det var ovanligt varmt den här dagen, och det var verkligen nödvändigt att dricka vid alla vätskestationerna, annars hade jag riskerat uttorkning. Läste man i tidningarna om Göteborgsvarvet så kunde man se någon rubrik om "värmekaos". Det var flera löpare som fick åka till sjukhus på grund av uttorkning. För visst var det varmt, de sa att det var 25 grader i skuggan. Med så här stora arrangemang är det ganska lätt att bara följa strömmen och fråga sig fram. Man behöver inte läsa på så mycket innan. Nummerlapparna skulle hämtas ut i Frölundaborg, så det var rätt enkelt att kliva på spårvagnen som gick från centralstationen. Det var bara att se var alla löparklädda klev på. Så för en som inte varit särskilt mycket i Göteborg behöver inte bekymra sig om den saken. Linjekartan för bussar och spårvagnar var dock obegriplig. Inne i Frölundaborg, eller närmare bestämt Friidrottens Hus i närheten fanns kuverten med nummerlappar och tidtagningschip uppställda på bord i nummerordning. Jag behövde bara gå fram till den skylt som visade intervallet med ens eget startnummer och sedan visa upp startbeviset som hade kommit med posten ett par veckor innan, så fick jag mitt kuvert. Väldigt smidigt. Det här är väl självklarheter för den som varit med om något liknande arrangemang förut. Sedan, var det givetvis så inrättat att man blev slussad igenom den där mässan Sport och hälsa med sponsorerna bland annat. Annars hade de ju missat att exponera sina prylar och tjänster för alla deltagare. En och annan sportdryck och energikaka såldes väl tack vare det. Inget fel med det, jag hade ju missat den mässan annars. Efter vätskestationerna längs loppet var hela gatan täckt av söndertrampade pappmuggar. Det var som en gyttja av papier maché, som stänkte upp på benen. På Götaplatsen hade de våta svampar i stället. Även det lite svårt att springa på med värkande ben. Det hade trots allt sprungit några innan mig. Väl i mål fick man plakett, banan och en chokladbit efter att kardborreband med chip hade lämnats tillbaka. Dryck fick man ordna på annat sätt.