Egentligen skulle jag ha varit på ölprovning med vänner, men förkylningarna slog till, så det blev inget med det. Lika bra att ge sig iväg till träningen.
Den här gången var det genomgång av grundläggande boxning. Det var jabb, cross, krokar och uppercut. Jabb och cross är fullängdsslag, medan krokar och uppercut sker på närmare håll.
Vid boxning skulle man ha sin främre fot rakt fram, dvs vänster fot om man är högerhänt, och den bakre foten snett utåt. När man rör sig runt, så skulle man skjuta ifrån så att man hela tiden är stadig. Man skulle också hela tiden ha lätt böjda ben, och gärna gunga lite på dem så att man hela tiden håller dem lätt böjda.
Slagen går diagonalt. När man övar så kan man tänka sig att de träffar hakan och sedan går förbi. Sen kan man tänka sig att det är med pek- och långfingrens knogar, då är det lättare att hålla handen rätt. Hakan måste man försöka hålla ner mot bröstet och även skydda med axeln med den arm man slår.
Jabben slår man från samma sida som den främre foten, mycket för att mäta avståndet till partnern. Cross slår man från den andra sidan. Vid en cross så vrider man på foten och därmed kroppen för att få in mer kraft i slaget.
Krokar och uppercut slår man från nära håll, och man tar inte sats, för då signalerar man för partnern vad som är på gång. Och på nära håll är det anfall som gäller, krokar och uppercut hela tiden, annars ska man backa ut.
Vi hade sparring också, med både brottning och boxning. Nu börjar jag få in ansatser till tekniker vi har gått igenom åtminstone, så detta börjar arta sig.
Det är aldrig för sent.
Det handlar mest om träning och motion, men även andra fritidsaktiviteter kan slinka in. När det gäller träning så ger bloggen mig en anledning att i huvudet repetera det vi gick igenom på det senaste träningspasset.
Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Den ska absolut inte ses som någon instruktionsbok, för det kommer att finnas fel och brister i beskrivningarna.
söndag 31 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
Den här gången var det lite mer komplicerade tekniker, som jag hade lite svårt att få in. Mycket beror väl på att det är lite si och så med uthålligheten.
Tekniken vi gick igenom var alltså ett sätt att få partnern att ge sig när man själv sitter i mount. Mount är när man själv sitter gränsle över partnerns mage, med benen tätt tryckta mot hans sidor.
I många tekniker kan man lätt tro att man har förstått principen, men det är alltid någon knix som man ska göra för att lyckas med dem. Eller så försöker man göra tekniken lite för långsamt för att rörelsen ska kunna bli naturlig.
Nåja. Från mount så gick den här tekniken ut på att man skulle få tag i partnerns ena arm genom att gå högt upp med knäna helst mot hans axel på den den sidan som han har armen man vill få tag i. Förhoppningsvis har man fått tag i den armen så att man kan dra den mellan hans andra axel och huvud, men det orkar man antagligen inte bara genom att använda händerna, utan då gäller det att trycka på med magen rent av och lägga hela sin tyngd mot så att armen hamnar dit man vill. För då kan man med sin andra arm, mitt emot partnerns, och föra in den under hans huvud och möta upp och få tag i handleden på partnerns arm som man just har fått tag i. Sedan skulle man snabbt förstärka det greppet med att ta tag i sin handled med den fria handen. Det greppet har ett namn som jag har glömt, och det kommer igen i många tekniker. Något med square kanske?
Efter den positionen fanns det två utvägar. Den ena var att man vrider över partnern på sidan, åt samma håll som man vred över armen och samtidigt håller kontroll på hans fria arm genom att köra in knät så mycket som möjligt i hans armhåla. Då kan man med det andra lyfta det ovanför hans huvud. Då får man hans arm mellan sina ben. Benen klämmer man åt samtidigt som man rätar ut sig bakåt och lyfter på höften. Där klappar han nog ur.
Den andra utgången var ett stryptag, choke. Man håller hela tiden fast hans arm men rullar med honom åt andra hållet så att man hamnar på rygg under honom. Samtidigt ser man till att ens fötter aktivt håller isär hans lår och definitivt inte krokar i varandra. Här har man fortfarande kontroll på hans ena arm, men när man väl rullat över så lossar man det greppet på något sätt för att sedan kunna ta ett strypgrepp, med hans haka ovanför armvecket. När man har kommit så långt och helst fått tag i sin egen axel så kan man till slut släppa kontrollen över armen och öka effekten i strypgreppet genom att gå in mellan sig själv och hans bakhuvud. Man ska också trycka på med sitt eget huvud, kanske andas in för att öka pressen ytterligare. Där klappar han nog ur.
Om man inte får upp hans haka över armvecket så kunde man ta den andra armen på motsvarande sätt tvärs över hans ansikte och lyfta på det så att hakan kommer upp.
Frågan är när man får in någon av de här teknikerna. Ofta kör jag slut på mig själv, plus att det är lite svårt att se öppningarna till olika tekniker.
Nu på lördag blir det ingen träning, utan ölprovning med trevligt sällskap. Det är också intressant och kul, men på ett annat sätt.
Tekniken vi gick igenom var alltså ett sätt att få partnern att ge sig när man själv sitter i mount. Mount är när man själv sitter gränsle över partnerns mage, med benen tätt tryckta mot hans sidor.
I många tekniker kan man lätt tro att man har förstått principen, men det är alltid någon knix som man ska göra för att lyckas med dem. Eller så försöker man göra tekniken lite för långsamt för att rörelsen ska kunna bli naturlig.
Nåja. Från mount så gick den här tekniken ut på att man skulle få tag i partnerns ena arm genom att gå högt upp med knäna helst mot hans axel på den den sidan som han har armen man vill få tag i. Förhoppningsvis har man fått tag i den armen så att man kan dra den mellan hans andra axel och huvud, men det orkar man antagligen inte bara genom att använda händerna, utan då gäller det att trycka på med magen rent av och lägga hela sin tyngd mot så att armen hamnar dit man vill. För då kan man med sin andra arm, mitt emot partnerns, och föra in den under hans huvud och möta upp och få tag i handleden på partnerns arm som man just har fått tag i. Sedan skulle man snabbt förstärka det greppet med att ta tag i sin handled med den fria handen. Det greppet har ett namn som jag har glömt, och det kommer igen i många tekniker. Något med square kanske?
Efter den positionen fanns det två utvägar. Den ena var att man vrider över partnern på sidan, åt samma håll som man vred över armen och samtidigt håller kontroll på hans fria arm genom att köra in knät så mycket som möjligt i hans armhåla. Då kan man med det andra lyfta det ovanför hans huvud. Då får man hans arm mellan sina ben. Benen klämmer man åt samtidigt som man rätar ut sig bakåt och lyfter på höften. Där klappar han nog ur.
Den andra utgången var ett stryptag, choke. Man håller hela tiden fast hans arm men rullar med honom åt andra hållet så att man hamnar på rygg under honom. Samtidigt ser man till att ens fötter aktivt håller isär hans lår och definitivt inte krokar i varandra. Här har man fortfarande kontroll på hans ena arm, men när man väl rullat över så lossar man det greppet på något sätt för att sedan kunna ta ett strypgrepp, med hans haka ovanför armvecket. När man har kommit så långt och helst fått tag i sin egen axel så kan man till slut släppa kontrollen över armen och öka effekten i strypgreppet genom att gå in mellan sig själv och hans bakhuvud. Man ska också trycka på med sitt eget huvud, kanske andas in för att öka pressen ytterligare. Där klappar han nog ur.
Om man inte får upp hans haka över armvecket så kunde man ta den andra armen på motsvarande sätt tvärs över hans ansikte och lyfta på det så att hakan kommer upp.
Frågan är när man får in någon av de här teknikerna. Ofta kör jag slut på mig själv, plus att det är lite svårt att se öppningarna till olika tekniker.
Nu på lördag blir det ingen träning, utan ölprovning med trevligt sällskap. Det är också intressant och kul, men på ett annat sätt.
onsdag 27 oktober 2010
Nybörjare MMA: Shooto-insteg
På måndagen var det mycket sparring, men med repetition av en teknik som förstås var ny för mig. Shoot.
Den gick ut på att man skulle komma i ett läge där man får omkull partnern. Antingen genom att vrida omkull eller lyfta upp.
Man går ner snabbt på främre knät och fattar ett nära grepp om hans ben vid knäna. Hela ens överkropp ska alltså vara helt tryckt mot hans kropp, med huvudet som pressar mot hans sida. Ens andra ben för man upp vid sidan, helst inte framför höften. Sen skulle man dra åt och trycka på med huvudet åt sidan och vrida omkull partnern samtidigt som man ser till att få hans båda ben på sidan om sig, åt samma håll som man hade det andra benet. Annars riskerar man att hamna i hans gard, mellan hans ben.
Blir man själv utsatt för den här tekniken så gällde det att snabbt gå ner och bresa med benen och lägga hela tyngden på honom. Helst trycka ner huvudet också, så snabbt och kraftfullt som möjligt. Då tappar han kraft att vrida omkull en och det gör också att man hamnar ovanpå hans rygg där ens hela tyngd ska vara. Det var också någon detalj där man skulle få in sina armar under partnerns armhålor när han går ner, men vad man kunde göra efteråt fick jag inte kläm på. Att hamna i överläge på hans bröst då?
Man går ner snabbt på främre knät och fattar ett nära grepp om hans ben vid knäna. Hela ens överkropp ska alltså vara helt tryckt mot hans kropp, med huvudet som pressar mot hans sida. Ens andra ben för man upp vid sidan, helst inte framför höften. Sen skulle man dra åt och trycka på med huvudet åt sidan och vrida omkull partnern samtidigt som man ser till att få hans båda ben på sidan om sig, åt samma håll som man hade det andra benet. Annars riskerar man att hamna i hans gard, mellan hans ben.
Blir man själv utsatt för den här tekniken så gällde det att snabbt gå ner och bresa med benen och lägga hela tyngden på honom. Helst trycka ner huvudet också, så snabbt och kraftfullt som möjligt. Då tappar han kraft att vrida omkull en och det gör också att man hamnar ovanpå hans rygg där ens hela tyngd ska vara. Det var också någon detalj där man skulle få in sina armar under partnerns armhålor när han går ner, men vad man kunde göra efteråt fick jag inte kläm på. Att hamna i överläge på hans bröst då?
söndag 24 oktober 2010
Repetitioner av grepp, men nytt för mig
Det blev en del sparring igår. Rätt lite folk så det blev en sammanslagning av nybörjar- och fortsättargrupperna.
De gick igenom en teknik att vända på situationen när man ligger under i hm... vad heter det nu då. Helgard? Irriterande att inte kunna begreppen! Nåja. Partnern sitter på knä mellan benen som är ihoplåsta bakom hans rygg i alla fall. Det var utgångspunkten.
Sen ska man på något sätt vrida över ena benet så att skenbenet ligger tvärs över partnerns lår, samtidigt som det andra benet trycks ner mot partnerns knä, så att han inte kommer in under benet med det.
Målet är att rulla runt så att man hamnar i överläge. Men för att komma dit behöver man få kontroll på partnerns andra ben också och det kan man få genom att sticka in och kroka i handen i partnerns knäveck från insidan. Det är den sida som det ben man har lyft tvärs över partnerns knä.
Exakt vad man skulle göra med den andra armen minns jag inte. Jag gissar på att man ska resa sig och slå den om partnerns hals ovanför hans axel och få grepp med handen i hans armhåla eller sida. Eller så skulle man ha den under hans armhåla, men det känns ju lite avigt för när man rullar runt så kommer man ju att låsa fast sin arm under honom i så fall.
Sen var det ju hållet man skulle rulla runt åt som jag inte har kläm på. Det var något om att man skulle vifta med ena benet för att bryta balansen i alla fall. Eller så blandar jag ihop två tekniker.
För det uträtade benet vill man ju rulla över så att man hamnar ovanpå partnern med benet tvärs över hans lår som trycker mot hans mage. Man bryter balansen genom att hastigt räta på det benet och trycka på från andra sidan och vrida sig Och då kan man släppa handen man har i hans knäveck och försöka få tag i hans arm tvärs över.
Hm... vilken var den andra tekniken de gick igenom då... Där skulle man i alla fall vifta med ena benet för att bryta balansen. Var det utifrån en halvgard, där man bara har partnerns ena ben låst?
Jag tycker det är svårt att se öppningar och utvägar till lås och sådant vid sparringen.
De gick igenom en teknik att vända på situationen när man ligger under i hm... vad heter det nu då. Helgard? Irriterande att inte kunna begreppen! Nåja. Partnern sitter på knä mellan benen som är ihoplåsta bakom hans rygg i alla fall. Det var utgångspunkten.
Sen ska man på något sätt vrida över ena benet så att skenbenet ligger tvärs över partnerns lår, samtidigt som det andra benet trycks ner mot partnerns knä, så att han inte kommer in under benet med det.
Målet är att rulla runt så att man hamnar i överläge. Men för att komma dit behöver man få kontroll på partnerns andra ben också och det kan man få genom att sticka in och kroka i handen i partnerns knäveck från insidan. Det är den sida som det ben man har lyft tvärs över partnerns knä.
Exakt vad man skulle göra med den andra armen minns jag inte. Jag gissar på att man ska resa sig och slå den om partnerns hals ovanför hans axel och få grepp med handen i hans armhåla eller sida. Eller så skulle man ha den under hans armhåla, men det känns ju lite avigt för när man rullar runt så kommer man ju att låsa fast sin arm under honom i så fall.
Sen var det ju hållet man skulle rulla runt åt som jag inte har kläm på. Det var något om att man skulle vifta med ena benet för att bryta balansen i alla fall. Eller så blandar jag ihop två tekniker.
För det uträtade benet vill man ju rulla över så att man hamnar ovanpå partnern med benet tvärs över hans lår som trycker mot hans mage. Man bryter balansen genom att hastigt räta på det benet och trycka på från andra sidan och vrida sig Och då kan man släppa handen man har i hans knäveck och försöka få tag i hans arm tvärs över.
Hm... vilken var den andra tekniken de gick igenom då... Där skulle man i alla fall vifta med ena benet för att bryta balansen. Var det utifrån en halvgard, där man bara har partnerns ena ben låst?
Jag tycker det är svårt att se öppningar och utvägar till lås och sådant vid sparringen.
onsdag 20 oktober 2010
Två sorters slag, tre vägar till lås
Första träningen på fyra veckor. Jag frågade runt lite bland deltagarna och det verkade som att de mest hade övat olika brottningsgrepp under tiden jag var borta. Jag får väl fråga lite mer när jag får tag i någon instruktör.
Det är olika garder beroende på om man har boxarhandskar eller MMA-handskar. Om man har boxarhandskar så kan man hålla garden mycket lägre än med de andra, då ju de har betydligt mer vaddering. MMA-handskarna har egentligen bara vaddering på knogarna, så det gör att man behöver hålla garden betydligt högre upp för att slagen inte ska träffa huvudet för hårt. Handen ska vara öppen till skillnad från när man har boxarhandskar.
Vi gick igenom två sorters slag.
Jabb är något som används för flera saker, som t.ex att få en känsla för avståndet till partnern, irritera och distrahera. Det blir väl mest med den hand som är närmast antar jag.
Sen var det ett rakt slag, som hade någon annan benämning - cross kanske? Kommer inte ihåg. Nåja, det var i alla fall ett rakt slag med den "bättre" handen, dvs höger om man är högerhänt.
När man ska slå så är det också viktigt hur man står. Är man högerhänt så ska man stå med vänster ben framåt med vänster fot riktad rakt framåt, och högerbenet bakom som stöd, med foten vinklad 45º utåt. Lätt böjda knän, och så ska man stå lite på tå. Vi övade att känna hur det känns att få slag och hålla upp gard. En bra början. Jag har glömt hur det var.
Under brottningen så gick de igenom tre sorters grepp som allihop syftade till att man skulle komma i någon form av lås. Men det heter något annat. Termerna har jag glömt.
Den första var att man skulle ligga snett över partnern och givet att han tappar garden och blottar sin handled så kan man vrida upp sig vänd mot honom för att man ska kunna få tag i den bortre handleden och sen trycka den ner i golvet och sen vrider man sig tillbaka, hela tiden med grepp om handleden och under hans hand ska man sen ta sin andra hand och hålla fast den i den hand man håller fast i partnerns handled. Sen är det bara att föra ner handleden mot partnerns höft, och då klappar han förhoppningsvis ur. Ungefär så uppfattade jag det hela.
Den andra var en variant på den första. I stället för att partnerns arm förblir vinklad så rätar han kanske ut den, och då får man eventuellt ta hjälp med huvudet för att trycka ner den armen samtidigt som man lyfter upp armen som är under partnerns.
Den tredje fanns det flera varianter på. Den kunde man använda när partnern har den bortre armen om halsen. Då kan man vrida ansiktet in så att det hamnar inne i partnerns armveck. Sen vrider man sig själv bort från partnerns ansikte för att kunna få tag i den handen och trycka ner den i partnerns mage. Med utgångspunkt därifrån kan man låsa fast armen på samma sätt som i första och andra metoden. Därefter fanns det ett par metoder att få partnern att klappa ur.
Alla de här greppen har sina namn men jag uppfattade inte dem. De bygger på något sätt på att partnern tappar sin gard när han ligger ner, så att man når handlederna.
Det är olika garder beroende på om man har boxarhandskar eller MMA-handskar. Om man har boxarhandskar så kan man hålla garden mycket lägre än med de andra, då ju de har betydligt mer vaddering. MMA-handskarna har egentligen bara vaddering på knogarna, så det gör att man behöver hålla garden betydligt högre upp för att slagen inte ska träffa huvudet för hårt. Handen ska vara öppen till skillnad från när man har boxarhandskar.
Vi gick igenom två sorters slag.
Jabb är något som används för flera saker, som t.ex att få en känsla för avståndet till partnern, irritera och distrahera. Det blir väl mest med den hand som är närmast antar jag.
Sen var det ett rakt slag, som hade någon annan benämning - cross kanske? Kommer inte ihåg. Nåja, det var i alla fall ett rakt slag med den "bättre" handen, dvs höger om man är högerhänt.
När man ska slå så är det också viktigt hur man står. Är man högerhänt så ska man stå med vänster ben framåt med vänster fot riktad rakt framåt, och högerbenet bakom som stöd, med foten vinklad 45º utåt. Lätt böjda knän, och så ska man stå lite på tå. Vi övade att känna hur det känns att få slag och hålla upp gard. En bra början. Jag har glömt hur det var.
Under brottningen så gick de igenom tre sorters grepp som allihop syftade till att man skulle komma i någon form av lås. Men det heter något annat. Termerna har jag glömt.
Den första var att man skulle ligga snett över partnern och givet att han tappar garden och blottar sin handled så kan man vrida upp sig vänd mot honom för att man ska kunna få tag i den bortre handleden och sen trycka den ner i golvet och sen vrider man sig tillbaka, hela tiden med grepp om handleden och under hans hand ska man sen ta sin andra hand och hålla fast den i den hand man håller fast i partnerns handled. Sen är det bara att föra ner handleden mot partnerns höft, och då klappar han förhoppningsvis ur. Ungefär så uppfattade jag det hela.
Den andra var en variant på den första. I stället för att partnerns arm förblir vinklad så rätar han kanske ut den, och då får man eventuellt ta hjälp med huvudet för att trycka ner den armen samtidigt som man lyfter upp armen som är under partnerns.
Den tredje fanns det flera varianter på. Den kunde man använda när partnern har den bortre armen om halsen. Då kan man vrida ansiktet in så att det hamnar inne i partnerns armveck. Sen vrider man sig själv bort från partnerns ansikte för att kunna få tag i den handen och trycka ner den i partnerns mage. Med utgångspunkt därifrån kan man låsa fast armen på samma sätt som i första och andra metoden. Därefter fanns det ett par metoder att få partnern att klappa ur.
- Genom att vrida sig tillbaka och föra armen under partnerns rygg och steg för steg bända in hans arm under sin rygg så blir det slut för obekvämt.
- Genom att på något sätt som jag inte riktigt fick kläm på, så skulle man sätta sig rakt upp och vrida om och låsa fast partnern mellan benen och sen föra armen man fått grepp om uppåt mot sin mage, och därefter sakta böja åt ena eller andra hållet så att han klappar ur.
Alla de här greppen har sina namn men jag uppfattade inte dem. De bygger på något sätt på att partnern tappar sin gard när han ligger ner, så att man når handlederna.
måndag 18 oktober 2010
Ny tid för nya tag
Under nästan fyra veckor har jag varit förkyld. Stundtals har jag haft så ont i halsen att det har varit svårt att svälja och hostan övergav mig natten till igår. När det var som värst var jag nära att kräkas i hostattackerna. Så här illa har det inte varit på väldigt länge. Jag hade något segdraget under semestern i fjol, men då var jag ändå ledig, och det var inte så farligt, dock blev det ju ingen löpträning inför Midnattsloppet då. Jag hann precis bli frisk till själva loppet. Så det gick ju sådär.
Nu har jag varit borta från MMA-träningen i fyra veckor. Det är längre än den tid jag hann träna, jag hann träna i drygt tre veckor, men då gick jag också på alla pass, 3 ggr i veckan.
Här tänkte jag försöka sätta ord på det jag har gått igenom på MMA-träningen, mest för att repetera för mig själv. Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Nu har jag varit borta från MMA-träningen i fyra veckor. Det är längre än den tid jag hann träna, jag hann träna i drygt tre veckor, men då gick jag också på alla pass, 3 ggr i veckan.
Här tänkte jag försöka sätta ord på det jag har gått igenom på MMA-träningen, mest för att repetera för mig själv. Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)