Den här gången var det lite mer komplicerade tekniker, som jag hade lite svårt att få in. Mycket beror väl på att det är lite si och så med uthålligheten.
Tekniken vi gick igenom var alltså ett sätt att få partnern att ge sig när man själv sitter i mount. Mount är när man själv sitter gränsle över partnerns mage, med benen tätt tryckta mot hans sidor.
I många tekniker kan man lätt tro att man har förstått principen, men det är alltid någon knix som man ska göra för att lyckas med dem. Eller så försöker man göra tekniken lite för långsamt för att rörelsen ska kunna bli naturlig.
Nåja. Från mount så gick den här tekniken ut på att man skulle få tag i partnerns ena arm genom att gå högt upp med knäna helst mot hans axel på den den sidan som han har armen man vill få tag i. Förhoppningsvis har man fått tag i den armen så att man kan dra den mellan hans andra axel och huvud, men det orkar man antagligen inte bara genom att använda händerna, utan då gäller det att trycka på med magen rent av och lägga hela sin tyngd mot så att armen hamnar dit man vill. För då kan man med sin andra arm, mitt emot partnerns, och föra in den under hans huvud och möta upp och få tag i handleden på partnerns arm som man just har fått tag i. Sedan skulle man snabbt förstärka det greppet med att ta tag i sin handled med den fria handen. Det greppet har ett namn som jag har glömt, och det kommer igen i många tekniker. Något med square kanske?
Efter den positionen fanns det två utvägar. Den ena var att man vrider över partnern på sidan, åt samma håll som man vred över armen och samtidigt håller kontroll på hans fria arm genom att köra in knät så mycket som möjligt i hans armhåla. Då kan man med det andra lyfta det ovanför hans huvud. Då får man hans arm mellan sina ben. Benen klämmer man åt samtidigt som man rätar ut sig bakåt och lyfter på höften. Där klappar han nog ur.
Den andra utgången var ett stryptag, choke. Man håller hela tiden fast hans arm men rullar med honom åt andra hållet så att man hamnar på rygg under honom. Samtidigt ser man till att ens fötter aktivt håller isär hans lår och definitivt inte krokar i varandra. Här har man fortfarande kontroll på hans ena arm, men när man väl rullat över så lossar man det greppet på något sätt för att sedan kunna ta ett strypgrepp, med hans haka ovanför armvecket. När man har kommit så långt och helst fått tag i sin egen axel så kan man till slut släppa kontrollen över armen och öka effekten i strypgreppet genom att gå in mellan sig själv och hans bakhuvud. Man ska också trycka på med sitt eget huvud, kanske andas in för att öka pressen ytterligare. Där klappar han nog ur.
Om man inte får upp hans haka över armvecket så kunde man ta den andra armen på motsvarande sätt tvärs över hans ansikte och lyfta på det så att hakan kommer upp.
Frågan är när man får in någon av de här teknikerna. Ofta kör jag slut på mig själv, plus att det är lite svårt att se öppningarna till olika tekniker.
Nu på lördag blir det ingen träning, utan ölprovning med trevligt sällskap. Det är också intressant och kul, men på ett annat sätt.
Det är aldrig för sent.
Det handlar mest om träning och motion, men även andra fritidsaktiviteter kan slinka in. När det gäller träning så ger bloggen mig en anledning att i huvudet repetera det vi gick igenom på det senaste träningspasset.
Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Den ska absolut inte ses som någon instruktionsbok, för det kommer att finnas fel och brister i beskrivningarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar