Det är aldrig för sent.

Det handlar mest om träning och motion, men även andra fritidsaktiviteter kan slinka in. När det gäller träning så ger bloggen mig en anledning att i huvudet repetera det vi gick igenom på det senaste träningspasset.
Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Den ska absolut inte ses som någon instruktionsbok, för det kommer att finnas fel och brister i beskrivningarna.

tisdag 9 november 2010

Två sorters kast

Det gör fortfarande lite ont i axeln, men det är nog bara en mindre sträckning. Så igår blev det träning igen.

Den här gången gick vi igenom två sorters kast. Den ena heter brandmanskast eller så, och den andra var ett kast över axeln.

Brandmanskastet kan man ta till om man är stående och har grepp om den andres armbåge och den andra armen under hans andra arm. När han ska sträcka sig och försöka koppla grepp om ryggen så tar man tag i den armen och dyker in under den armen och krokar i hans ben på samma sida och sätter sig på knä med pannan i mattan. Då följer han med ner i mattan. Sen gäller det att lyfta blicken och ta sig över i side-position, eller ligga tvärs över honom med grepp under hans nacke och arm på motsatt sida. Exakt hur utgångspositionen för den här tekniken var fick jag inte riktigt kläm på. Jag tror att man behöver ha sin egen arm över hans, den som man vill ta tag i.

Det andra kastet kunde man ta till när man står med handen om nacken och den andra handen på hans armbåge. Här gäller det att med båda händerna kvickt ta tag i den arm man håller armbågen med och vrida sig helt om samtidigt som man sätter sig på knä och dyker ner med huvudet i mattan. Då kommer han att ren av flyga över axeln. Det viktiga när man kommer ner på mattan är att man har kontroll på hans axel också. Då har man kontroll på armen.

Passet innehöll också en del styrke- och konditionsövningar. Jag tog ut mig rätt ordentligt, även om axeln satte lite begränsningar.

Vad komplext det här är, särskilt om man ska kombinera med slag också. Och jobbigt. Och kul!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar