Det är aldrig för sent.

Det handlar mest om träning och motion, men även andra fritidsaktiviteter kan slinka in. När det gäller träning så ger bloggen mig en anledning att i huvudet repetera det vi gick igenom på det senaste träningspasset.
Kanske fastnar de olika teknikerna bättre för mig om jag gör så. Kanske roar det någon läsare också.
Den ska absolut inte ses som någon instruktionsbok, för det kommer att finnas fel och brister i beskrivningarna.

tisdag 13 september 2011

Första nybörjarpasset brasiliansk jiu-jitsu: Från halvgard till mount + avslut

Nybörjarna har redan kört fyra till sex gånger, men det här var mitt första nybörjarpass. Och den teknik som de gick igenom var egentligen samma som de gick igenom förra hösten på MMA-passet.

Det blev två tekniker, eller egentligen en och ett avslut med några varianter: Från halvgard till mount och sen ett par varianter på avslut - trianglar.

Om man befinner sig i den andres halvgard så vill man ta sig ur den och sitta gränsle över magen och hålla fast ett grepp om hans hals och sen gå till avslut. Utgångspunkten är att man står på knä i den andres halvgard, och sen dyker man ner och trycker arbågarna mot hans mage och bröst. När man har kommit ner med den yttre axeln mot hans haka så ska man gå in med samma arm som ens yttre ben i halvgarden under hans nacke, och samtidigt få grepp med den andra armen under hans armhåla. I detta läge är man fortfarande i halvgarden och vill komma loss med knät. Det kan man göra genom att arbeta sig upp med foten så att den kommer så nära hans rumpa som möjligt. Det inre benet i halvgarden står då rakt upp. Har man tur så släpper han redan här, annars får man släppa sitt grepp om hans hals och ta den inre armen och försöka ta ner det benet. Han kommer förmodligen att försöka ta sin fria hand och styra tillbaka benet så att han hamnar i halvgard igen, helst helgard. Därför gäller det att man när man har fått knät fritt, också så snabbt som möjligt också sätter ner det i mattan så nära hans kropp som möjligt, så nära armhålorna som möjligt, samtidigt som man åter för in sin arm under hans armhåla, där armen var förut, och koppla greppet, och samtidigt som man hela tiden håller tryck med axeln mot hans haka. Helst ska trycket vara sådant att han tvingas hålla ansiktet vänt bort från ens yttersida (från halvgarden sett).

Nu har man alltså båda knäna i mattan, på ömse sidor om hans midja, men fortfarande är foten fast i halvgarden. Den kan man lossa genom att ta den yttre foten och fösa loss greppet i halvgarden. Därefter är man i mount, sittandes gränsle över honom, och med grepp runt hans hals och med axeln tryckande mot hans haka och hals.

Med utgångspunkt ifrån mountläget kan man börja gå till avslut, så att han klappar ur. Det gör man genom att arbeta sig uppåt så högt som möjligt, trycka med sin inre arm, dvs den arm som är på samma sida som det inre benet i halvgarden, på hans arm. Målet är att vika över hans arm över hans haka och hals, samtidigt som man hela tiden behåller trycket med axeln. Den fria armen kan man sen använda för att trycka till hans, så att den hamnar i ett än mer obekvämt läge, uppåt, ovanför hans huvud. Därefter så skjuter man fram den fria armen så att den andra handen, den som man håller om nacken, kan ta tag i ens överarm. Den andra handen ska vara så långt framme att det inte är något problem att greppa överarmen. Sen ska det "bara" vara att trycka ihop ännu mer, så klappar han säkert ur. Detta avslut hette något med triangel. Det finns ju flera varianter, och denna hade också ett tillnamn.

Fungerar inte den triangeln så kan man skaffa mer kraft och vridmoment genom att resa sig på tå, och sedan glida över med sin yttre sida till den andra sidan, så att man hamnar på mage (tror jag). Hela tiden ska man sträva efter närhet och trycka ner honom. När man gjort det så ska man försöka ligga så platt som möjligt på mage för att få tillräckligt med hävstångseffekt/vridmoment. Då klappar han säkert ur. Vad detta kallades minns jag inte riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar